United States or Somalia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det troliga är derför, att de måste genomgå någon genomgripande förändring, innan de placeras på den nya jorden en förändring, som gör dem fullkomligt lika med Adam och Eva före fallet. Man har ofta frågat: Huru skulle det hafva gått, om icke fallet hade kommit? Befallningen att fortplanta sig blef nemligen gifven före fallet. 1 Mös. 1:28; 2:24.
Den förra befallningen förvånade Klemens mycket, men han var van att aldrig fråga efter biskopens bevekelsegrunder. Om ett »varför?» någon gång stal sig väg över Klemens' läppar, så vart svaret ofta blott en genomträngande blick, mer sällan en redogörelse, vars ton då tillika gjorde den till en tillrättavisning.
Vi ha ju En kopp te, De båda döve, och Han är inte svartsjuk. Det har herrn rätt i! Sätt opp dem. Adjö! Direktören ringer på kamreraren: Är det många väntande där ute? Det är alldeles överfullt. Bär då in min överrock och hatt. Befallningen åtlyddes. Nu måste jag gå!
Men säkert såg Jesus också tacksamhet och glädje röra sig i den lame mannens hjärta, ty syndernas förlåtelse var just det, som han allra bäst behöfde. Sedan visar Herren det förvånade folket, att likasom han med ett ord kan förlåta synder, så kan han också med ett ord göra den sjuke helbrägda. Underlig måste befallningen förekomma dem, då den riktades till en, som ej kunde gå: " Stå upp!
" säger Jesus. Men den sjuke förstod, att jämte befallningen kom helbrägdagörelsens gåfva. Han förstod, att Herrens kraft var där för att göra honom helbrägda. Så står han strax upp och får kraft att bära sängen och sålunda gifva ett tydligt vittnesbörd om Jesu makt att ögonblickligen hjälpa från en svår sjukdom.
Lotsen fortsatte även, likmätigt befallningen, att tala. Tyst lots, du ska lära dig att tiga när folk talar! skrek auditören, som i sin tur tog ordet av ordföranden. Då skrek jag så mycket jag förmådde: Jag skulle anmäla mig som ombud för lotsen! Skepparen bleknade, auditören blev stum, och bisittarna knäppte av sina koppel och sågo otåliga ut, ty de hade tänkt att få gå hem så fort som möjligt.
Undrande på vem som gjort detta, ty ingen annan än riddaren och han själv hade ju varit i kammaren, släpade han undan täcket, ty hans värv krävde det vanliga hårda lägret. Det såg riddar Erland men sade intet. En stund förflöt, och endast sanduret hördes i tornkammaren. Då sade riddar Erland: Sorgbarn, jämka min huvudkudde. Sorgbarn steg upp, uträttade befallningen och återvände till sin matta.
Af detta uttryck synes emellertid, att allt det slagtande, som under denna tid sker på hela jorden , ledes från staden Babylon. Det är derifrån befallningen skall gifvas om upprättande af den tidens inqvisitionsdomstolar och om dess Bartolomeinätter. Den babyloniska skökans inflytande skall dock efter någon tid märkligt aftaga, och det på grund deraf, att folkopinionen blir emot all religion.
Ett falskt axiom, som ni ofta får höra, vill jag varna er för: »Lyd befallningen, äfven om den skadar den, som gett den». Det skall ni icke göra. Det är ingen regel att följa. Bryt en befallning för att rädda den, som gett den. Det har aldrig funnits någon person med utpräglad karaktär, som icke någon gång brutit mot sedvänja och regel och skapat sig sina egna.
"Stick ut skot, gossar, vinden drar sig till förlig", ropade gubben med sin vanliga kommandoton utan att lämna ett svar på sonens halfva fråga. "Det är vår lycka", fortfor denne, i det han efterkom befallningen; "jag har alltid tyckt, att vår jakt går bäst för slör hän." "Det är vår olycka", invände den gamle; "ty om vi möta tullslupen, hafva vi desto svårare att vända om till Långö sund."