Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Den blinde gubben stiger genast opp, Tar text, förklarar den, tillämpar den, Förmanar, varnar, tröstar och bestraffar Så varmt, att på hans silfvergråa skägg I flöden milda tårar föllo neder. När sen till ett beslut, som öfligt var, Sitt "Fader vår" han bad och talte ut: "Ditt riket är och makten, härligheten, Från evighet till evighet", då ljöd I dalen tusenstämmigt: "Amen, amen."
Men det var vackert av dig i alla fall att tänka på honom, svarade gubben, som tycktes mera rörd än han ville. Solen gick ner och man hade endast att skiljas, söka komma hem så fort man kunde.
Men härmed väckte han blott en storm till i herr Gyllendegs bröst. "Bevare mig, fattige man", ropade gubben och såg, spanande omkring ängen, "alla mina får äro försvunna. Tviskinn och brända bullor! Visen mig, hvart ni jagat dem, eller skall jag krusa er med min käpp, att I skolen bli möra som knäckebröd."
Hvad skall jag göra, jag slipper ej ur en fläck." "Ingen nöd, herr kapten", sade den gamle och stack sina seniga händer in i kaminen, "vi få väder nog i dagbräckningen, och båtarna ligga i land hela natten." "Och detta ord skall du hafva pris och ära för, gamla kamrat, och ett godt glas, förstår du. Jack, se åt i tepannan, om där finns vatten, och laga en stark spik åt gubben.
Paawo tycktes vara gubben i lag, och han skulle i framtiden få ärfva sin faders gård. Toimila-folket blefve då ännu rikare, allt var ju godt och väl! Öfverallt i sjelfva storstugan pustade de dansande. Sommarqvällen var litet qvaf, luften derinne het och tryckande. Man hade druckit bränvin med kaffe, ätit ostkaka och åter druckit. Spelmannen stampade takten, gned och arbetade.
Hör, hör! avbröt herr Lindbom, inkastande små detaljfrågor för att få litet kolorit på äventyret, men utan att lyckas, ty när gubben sagt hur det förhöll sig, så var det slut.
Vem helst han råkade, som kunde ett instrument, tog han hem med lock eller pock, helst så att de blevo fyra, ty då drog han alltid fram med en kvartett av en tysk, vid namn Aigner, där gubben hade en obligatflöjtstämma. Man följde med honom hem, dels av nyfikenhet, dels av medlidande.
När Alrik kom till middagen, fanns ej den gamle där, men när han kom hem om aftonen, låg gubben i herr Lindboms säng, och när sängens ägare infann sig vid tiotiden, då tog det varma hjärtat eld, och röken tycktes kväva den känslofulla, ty han blev stum, så stum att han icke besvarade hälsningar.
Nu begriper jag icke, att jag ett ögonblick kunde förvirras av hans ord, så enfaldig jag annars är. Det är besynnerligt, att du, unga flicka, som jag gungat på mina knän, skall vara visare än den här gubben med det långa skägget.
Han var full och visste inte hvad han gjorde, det undslapp den unge mannen nästan mot hans vilja, urskuldande, i allvarlig, bedröfvad ton. Stackars far, full och tokig. Gubben snyftade. Hans tunga hufvud sjönk. Ett ögonblick tycktes han förlora minne och eftertanke, men rycktes efterhand upp igen och såg så hjelplöst olycklig ut.
Dagens Ord
Andra Tittar