Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Hon är hård sjelf, och så har hon trollat åt sig en kärleksdryck, och den ger hon dem, och så bli de som galna. Salmen Ella slutade gubben slå du Hedda ur hågen och låt henne gå; annars, tro mig, hon för dig i olyckan.» Men Ella försäkrade och svor, att Hedda lofvat honom sitt hjerta, om han bara fick fadern att fria.
Jag stod utklädd till dalgosse och bar på en litografisk sten, som skulle föreställa en dalkarlsklocka. Gubben satt och tecknade: de båda Carlarna stodo och kolorerade litografier på ett strykbräde samt tittade då och då hånande efter mig om jag skulle tröttna. Det drog i armarna och bultade i pulsarna, men jag hade fast beslutat mig att icke' tröttna förrän gubben själv sade till om att upphöra.
Gubben var i dag försänkt i ett slags själsrus vid minnet av det, som han under natten upplevat. Atanasios hade varit under hans tak. Alexandrias rättmätige biskop, den trampade sanningens förkämpe, den förtryckta kyrkans hjälte, han som förföljdes av en värld, Atanasios hade gästat hans hus, suttit vid hans bord, brutit hans bröd, druckit hans vin.
För övrigt tvivlar jag icke, att du har alldeles rätt i avseende på gubben. Det slöt jag strax därav, att han gick in i ärkehedningens hus. Därtill skulle dock Atanasios visst aldrig förmå sig, om än han icke tvekar att gömma sig i filosofmantel och låta skägget växa. Mannen är utan tvivel filosof, en av de hundske, att döma av den grova manteln. Men nu vidkommande den märkvärdiga konsten, så....
Alrik såg sig därför en vacker dag i bekymmer och ungefär i samma ställning som en far till ett vanartigt barn, ty gubben gjorde honom verkligen förtret och dök opp allestädes som fredsstörare, där man icke väntade honom, och krånglade sig in överallt.
Medes trivdes icke på sin egen tröskel. Han gick nästan dagligen till villan och satte sig på sin forna plats, som nu var intagen av en annan portvaktare. Den gamle trotjänarens ögon voro ofta tårade, när Krysanteus visade sig och med en kall hälsning gick förbi honom. Ack, han har fråndragit mig sitt hjärta, tänkte gubben. Hermione var dock mot Medes densamma som alltid.
Fruktande några långrandiga förklaringar, skyndade pastorn sig att bedyra, det han var övertygad om lugnet, repade eld på en tändsticka och frågade vad som stod på. Det är någon som ropar i trädgårn! Hör du inte! Pastorn lyssnade och satte på glasögonen för att höra bättre. Ja, min själ gör det så! Vem... kan det vara? Gå och se efter, vet jag! svarade frun och gav gubben en ny påstötning.
Höjer ville inte vara småaktig, och fastän han tyckte att pigorna kunde skifta med görat, så lät han saken gå sin gång. Men hatet började gro mot gubben, och fastän denne nog var en spjuver, förstås, så var han inte skuld till allt. Bra mycket i alla fall. Och av allt som de hade tillsammans förstod han att klå åt sig, där något var att vinna, att skudda av sig, när det ålåg honom något.
Och när han såg gubben komma hem med fåglar lite emellan, så sved det i honom. Jojo, känn på du, sa styvfadren. Ja, förlåte mig, men jag tror ingen har det så bra som den som tjänar! mente Höjer. Jo, du sa annat förr, du, men du visste inte bättre! Så gifte Höjer sig på försommarn, och gubben strax efter. Då blev det en ny visa med kvinnfolkena, så ettrigt, så ettrigt.
Gubben ville inte lägga bro, fastän det bara var några syllar. Gott, då gjorde arrendatorn sig en bro, som han tog bort, när han begagnat den. Det fanns bara en brunn på gårn, och vid den lade sig gubbens kvinnfolk att tvätta!
Dagens Ord
Andra Tittar