Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
En lördagseftermiddag firade Bertha och Alma en liten pratstund hos Hanna. Flickorna besökte henne i allmänhet gerna, hon hade blifvit så mycket gladare och tillgängligare, sedan Bella begynt tillfriskna. Bevars, så svällande kanapéer du har! sade Bertha och slog sig ned på en af trästolarne med ett brak, som satte dess ben i fara. Man blir rent af förvekligad i dina divaner.
Men han, han var ung, han var qvick i tungan, och hans ögon spelade. Man måste lyssna, när han hvisslade eller sjöng; det lät så lustigt, precis som en flöjt. Han kunde få den surmulnaste att skratta när han ville. Och så hade han ett så märkvärdigt sätt att taga henne kring lifvet. Hon kunde ej slå ifrån sig. Hon kunde ej ge honom en örfil, huru gerna hon än ville.
Då var Rosa skön. "Rosa, mitt barn", sade fadren en afton, "min önskan är att du i morgon bevistar denna bal i staden, dit du är bjuden. De behöfva lära sig att icke se dig öfver axeln, som de så gerna göra. De tro dig sakna de behag, som de med bråk och möda förvärfvat sig.
De bara fötterna hängde ner, och hon frös om dem, men hon brydde sig ej om att stiga upp och söka strumporna, ty hon var van att slita värre ondt och fäste sig ej vid en sådan småsak. Väl skulle hon gerna hafva rätat ut sin trötta kropp i sängen, men det kunde hon ej för Annis skull. Mannen låg åt väggen till och snarkade. Han vaknade ej en gång under hela natten, fastän barnet qvidde.
Må vara, kan jag ej bli ett stort träd, så vill jag gerna vara en liten buske, blott jag finge bära skära, hvita doftande blommor. Hvem vet, kanske nästa år, eller efter två år; jag skall vänta och bida. Fast jag blir bra gammal ren, måtte jag ej bli för gammal att blomma. Strålbarnen. I solen var mycken rörelse och liflighet.
För att i någon mån upphjelpa denna brist meddelade Lönnrot i tidskriften "Suomi" för år 1845 i finsk öfversättning femton dikter, för det mesta af Runeberg och företrädesvis sådana, som med musik af Ehrström vid den tiden så gerna sjöngos i våra bildade hem.
Men, kära, vi ska' fråga mamma! Jag vill så gerna... Fråga mamma! Är hon tokig! Mamma, jo det är den rätta. Är inte frun sjelf menniska till att ge löfte att jag får gå ut på qvällen, så! Vill du på teatern? Elise var alldeles villrådig. Hvart jag vill? åh! bry sig inte om hvart, bara jag slipper ut!
Och under loppet af denna dag hade de kommit hvarandra närmare än förut under hela den tid de varit bekanta. De kommo så väl öfverens. Alma var förtjust. Hon hade då slutligen funnit hvad hon länge omedvetet saknat, en glad, fri kamrat, som gerna var tillsammans med henne och af hvars sällskap hon njöt så, att intet annat nöje kunde jemföras dermed.
Henne sjelf kunde han gerna få stöta bort, om det bara fans någon enda menniska i verlden, som han höll af. Tomheten, den tomhet hon funnit i den norska ungdomsboken, det var den som förfärade henne. Hon hade just samma eftermiddag slutat läsningen af en annan modern roman.
Sorger och bekymmer förändra alltid menniskan, och kanske hon nu dessutom fruktar att Anni skall dö. En lycka vore det ju för det stackars barnet, men inte vill man ändå gerna ge bort dem. Men när jag inte kunde få henne att tala i natt; det var det, som skrämde mig mest. Hon var säkert så genomtrött. Inte tycks hon nu heller vilja tala mycket, men hon svarade ändå.
Dagens Ord
Andra Tittar