United States or Togo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Honom svarade den gamle fadren: "Som ditt brott är, blir ditt straff i morgon." Erik gick och lade sig till hvila. Så i ordning gick enhvar till fadren, Kom med samma svar från honom åter, Tills af alla Tomas blott var öfrig. Denne, då han märkte brödrens vandring, Gissade till deras uppsåt genast Och betänkte sig, tills alla somnat, Och gick in i stugan till sin fader.
Du måste de oss unna, Hvad Gud oss gifvit har: Den helga skatten kunna Vi äga nu enhvar; I slott och koja lika Finns lifvets bästa tröst, Och fattiga och rika Förnimma Herrans röst. Kom nu och sök att taga Från oss vår helgedom, Kom nu med mänsklig saga Och säg, den är Guds dom! Den tid är icke mera, När sådant våld gick an; Nej, nu vill Gud regera Sitt folk, allena han.
Förhatlig var jag, var enhvar, Som stått den store Ajas närmre, därför blott För härens öfverdrottar; och kanhända låg I deras hat ej ensamt hat, men fruktan ock. Ty glömd var ej den salaminska hjälten än Af dessa skaror, som hans alla segrar sett, Och sakta växte härens knot mot kungarna, Som vägrat hjälten orättvist hans bragders lön.
"Hit jag, Karl, har kommit och sett och betvingat ett uppror, härifrån åter jag går, lämnar ej spar af min hämnd. Men jag skall komma igen, enhvar förrädare bäfve! Ingen försköning då fins undan min straffande hand". STÅLARM. Vi den ej frukte. Orörd där den sitter och håller skarp vår blick och blankt vårt svärd. Må detta bli det sista ord vi byta!
Ifrån bergets skog förkunnar Vila, Att vi fåfängt här vårt gods förspilla, Att oss ej beskärs att lägga grundvaln, Mycket mindre att uppresa fästet. Men från berget talar Vila åter, Att vi tre Merljavtschevitscher äro, Att enhvar sin trogna maka äger; Den, som går i morgon till Bojana Och åt arbetsfolket bringar maten, Henne må vi mura in i grundvaln.
Han var vår fiende, välan, Vi voro fiender som han; Att han högg in med fröjd som vi, Var det ett ondt däri? Förhatlig är den fege blott. Åt honom ensam hån och skam, Men hell enhvar, som tappert gått Sin krigarbana fram! Ett gladt hurra, ett högt hurra För hvarje man, som kämpat bra, Hvadhelst han blef i lifvet än, Vår ovän eller vän!
Hvad säger nu vår Herre Gud, Hvad har han lärt och skrifvit Om dessa helga tio bud, Dem han oss hafver gifvit? Det må enhvar begrunda väl Och akta så sin dyra själ, Att han från dem ej viker. Det säger Gud: Jag Herren är En hämnare för alla. Betänkom, hvad det innebär: Till doms skall han oss kalla. En faders är hans hjärtelag, Dock har till synd han ej behag, Han låter sig ej gäckas.
Till bistånd var Beredd och snar Med tröst och råd, Med verk och dåd, Till Jesu fröjd och ära. Ja, Jesu, du som lidit har För vän och ovän lika, Din kärlek läre oss enhvar Att ej vår nästa svika; Om känd han är, Om främling här, Går nöd uppå, Vi hjälpa må Och ej från honom vika.
Hans börda är dock aldrig svår, Hans ok är ljuft att draga; Han nöjs med hvad enhvar förmår Och bryter ej den svaga; Hans öga efter tron blott ser, Ej på vårt verk tillika; Själf är han den, oss krafter ger, När våra krafter svika. O Jesu, du vår vingårdsman, Hvi öppnas ej vårt öra, Då du så mildt oss ropar an Och i din gård vill föra?
Men då ständigt han sjönk blott djupare ner I de sorgsna drömmarnas famn, Då tycktes hon ledsna att vänta mer, Och hon nämnde ynglingens namn. "Kom", så hon sade med bruten röst, "Än finns här en pärla kvar, Kom hit, min gosse, ett glas ger tröst, Vi behöfva den nu enhvar. Du blygs? Hvad mera!
Dagens Ord
Andra Tittar