Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 oktober 2025
Nej, men jag har en liten växel i banken; jag tog honom bra kort, men de långa äro så dyra. Nu började det att fnysa och pusta i byltet. Växel, kort, lång! Vad säger du, gosse! Men du är ju inte myndig? Å, de se inte på trassenten, bara man har en styv acceptant! Om jag förstod huru en växel såg ut; vad är acceptant för slag? Det är han som skriver mitt över papperet!
Han köpte hem dyra saker för kvarnens drifvande men lät dem ligga och fördärfvas i ett skjul ute på gården. Han skref in sig i föreningar och gick aldrig dit, gjorde inrop på auktioner men betalte inte, förrän länsmannen kom för att göra utmätning. Han var allmänt ansedd för en stolle. Och ändå gick det honom ganska väl i handom.
Men när solen sjunkit bakom bergen, Satt zigenarn Adolf, där han sutit, Ej som förr med filen sänkt på bojan, Men med ögat fäst på spången ständigt. Och han såg omsider förarn komma. Opp han sprang, och stora tårar sköljde Rullande hans väderbitna kinder; Men i glädje brast han ut och sade: "Ingen nöd, mitt dyra barn och maka, Ingen nöd, ty se, vår bror är trogen."
Jo, det skall gudarna veta, svarade en annan stämma, och den tredje inföll: Har han råd till så dyra saker, din Schnitler? Tja, svarade betjänten, min herre lever faktiskt på sina skulder. Och han nekar sig sannerligen min hatt ingenting. Men, mina vänner, om ett par veckor reser han bort jag blir ensam herre på täppan här, då skall det levas livet.
TEKMESSA. Som hvart vänligt ord Af dig mitt sinne bränner. Ledsven, tag min hand Och för mig till den fallne. LEIOKRITOS. Räck din hand åt mig, En lika villig ledsven, men dig värdare. O dyra stängel, skördad i din ålders vår! LEIOKRITOS. Du ser en mänskoplantas ofta sedda lott. TEKMESSA. Ack, snart skall den, som gjutit detta ädla blod, Förnimma, hvems han gjutit. LEIOKRITOS. Kvinna, hota ej!
Ack, min gosse, vi kunna icke räkna alla de välsignelser, som den dyra boken fört med sig åt oss redan för detta lifvet, och sedan visar han oss den rätta vägen till Guds eviga, saliga himmelrike." Några dagar efter detta samtal följde Ludvig sin mor till en gammal, sjuk kvinna i grannskapet.
EURYSAKES. Väl fruktar jag ej underjordens gudar, om De himmelska jag vördar genom dennes straff; Dock, dyra öga, moder, vill jag lyda dig. Slå bort din oro, jordas skall min fiende, För din skull offerhedrad som en skattad vän. Ej kan mitt sinne bärga hatets natt, när ditt Däröfver outtömligt kastar solljus blott, Du hviloglömska källa af försonlighet!
O, min älskling skildes här ifrån mig, Och han sade ej: "Gud med dig, dyra!" Tryckte blott sin mössa ned på pannan, Slog till jorden sina svarta ögon Och mot barmen förde högra handen. Att han tryckte mössan ned på pannan, Därmed sade han: "Gud med dig, dyra!" Att han slog till jorden sina ögon, Därmed mentes: "Mer än ögat dyra!"
Han lyfte i stället upp henne på sitt knä, slöt henne intill sitt bröst och tryckte sitt ansigte mot hennes varma hals. "Han nekar inte till det, han skulle alltså göra så", tänkte Alma. Och hon kastade en förebrående blick på John. "Dyra, lilla Alma min, lifvet är ondt; bäst att hvarken tänka framåt eller tillbaka, utan blott njuta af sin lycka, så länge den varar."
Det, att man måste vara specialist, hade Wolfgang alldeles glömt. Nu voro goda råd dyra. Vad var det för slags arbete, som den underbara spegeln behövde? undrade han tyst för sig själv. Och så skyndade han sig att säga: Jag är elektriker. Vakten såg på honom. Ni kan ju försöka, sade han, jag tror, att en sådan behöves. Gå rätt upp här och så till vänster. Där finner ni kontoret.
Dagens Ord
Andra Tittar