United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Carlsson var däremot vid kvällsbordet ytterst människovänlig, underrättade sig om Gustens arbetsplaner och jaktavsikter, tog fram timglaset och lät den vita sanden rinna, ty, sade han, »minuterna äro dyra; låtom oss ock äta och dricka, ty i morgon skola vi dö! Tjo!»
Sedan gav han honom med glad lust det första slaget över ryggen, så hårt han förmådde. Men redan när han skulle utdela det andra slaget, föll det lamare och mjukare. Han kände sig rådvill, ty den gamle tog honom om halsen och kysste honom på båda tinningarna. Jag tackar dig, mitt dyra barn, att du låter mig lida för min gode herres skull, sade han.
LEIOKRITOS. Hvem gaf dig denna visshet? TEKMESSA. Han, hans sista suck, Hans sista hälsning ägnad dig, just när du kom. LEIOKRITOS. O, dyra barnahjärta, fick du sådan lön? Dock, fast din kärlek öker tusenfaldt min skuld, Är den min tröst tillika. Så, Leontes, har Af dig i döden som i lifvet jag mitt allt.
Så gick hon en stund efter honom. Han såg då och då bakom sig. Då rodnade hon. Han log och svängde med sin rörkäpp, vred på de korta mustascherna och såg helt belåten ut. Hans öfverförfinade och litet qvinliga personlighet spred en doft af boudoir omkring sig i den friska och råa höstluften, röken från hans dyra cigarr steg upp i små genomskinliga moln. Så gingo de en stund tysta.
Under förbiseglingen De hört en röst från skeppet ropa dessa ord: "Till F'boina styren, om er gudars nåd är kär!" LEONTES. Helt visst var det Eurysakes, som bad därom. TEKMESSA. Hans sista, dyra hälsning var mig denna bön. LEONTES. Och dessa voro fromma nog att vörda den? TEKMESSA. Den hördes af de frommaste bland människor.
Därefter böjde hon sig ner, tog upp blomman, torkade av den och lindade in den i sin näsduk. Inte kunde man låta den vackra, dyra blomman ligga där i smutsen... Hon ville gömma den som ett minne. Tomas satt vid fönstret i sitt rum. Han hade icke tänt någon lampa.
Mulen svällde en tår i den tystas öga, en annan Tecknat i ljus sitt spår på den glödande kinden och fallit. Sådant såg, då hon kom i sin glädje, den vänliga flickan, Anande snart, att åter en storm de dyra i hemmet Skakat och stört; för en stund den tycktes lugnad allenast. Tala tordes hon ej, knappt hälsa.
Rapp fick eld och i brudsängen såg Carlsson alla sina hemskaste aningar överträffade. På den vita hålsömsydda huvudkudden låg ett lurvigt huvud som en våt hunds, med munnen vidöppen. Nå, si en sån tusan! gnisslade Carlsson. Kunde jag tro, att den hålen skulle bära sig åt som ett sådant svin. Ja, Gud sig förbarme! Och stövlarne har han på sig, den kältringen. Här voro goda råd dyra.
»Prata inga dumheter, vi går!» avgjorde Alma. »Inte kan vi låta karlarna köpa de dyra biljetterna förgäves.» »Men....» »Visst skall Maria gå», övertalade fröknarna, och med Almas kraftiga bistånd lyckades de vända Marias ingalunda alltför motvilliga fötter från den rätta vägen till syndens stig.
Men bäst fröken gick och bar i handen sina handskar, så fastnade ena handskens spetsgarnering vid en buske och refs sönder, och fröken blef så ledsen och sade: "aj mina nya, dyra handskar", och ernade just börja gråta.