United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon knäppte ihop sina händer emot mig och nästan skrek: »Du ber mig väl inte om, att jag skall leva efter detta, leva utan Sven. Jag kan det inte. Jag kan inte.» Det var min aning, åt vilken hon givit ord, och jag stod där rådvill och utan att kunna få ett ord över mina läppar. »Sätt dig hos mig», sade hon. »Jag ska' inte bli häftig. Jag ska' tala lugnt. Ty jag är inte orolig längre.
Det är inte så ondt om pengar här i verlden som du tror och jag är inte den som ämnar arbeta ihjäl mig för några usla marker, inte! Men det säger jag, att när jag får några, så ska' vi dela! Vill du det, ditt gamla skrof, säj? Han hostade litet, den gamle, tog så hennes arm, hjelpte sig upp i sittande ställning och såg sig ett ögonblick omkring rådvill och med tomma blickar.
Sedan gav han honom med glad lust det första slaget över ryggen, så hårt han förmådde. Men redan när han skulle utdela det andra slaget, föll det lamare och mjukare. Han kände sig rådvill, ty den gamle tog honom om halsen och kysste honom på båda tinningarna. Jag tackar dig, mitt dyra barn, att du låter mig lida för min gode herres skull, sade han.
Sjelfva kaptenen såg rådvill ut, der han stod och vägde Heggens svarte rensel på sina händer.
Frun stod kvar på trappan, alldeles rådvill... Hon följde dem med ögonen. Nu voro de vid stranden. Lyktan lyste än här och än där, osäkert flammade dess rödaktiga sken, ibland såg det ut som om den slocknat, och ibland fladdrade det till igen, allt efter Lasses slingrande och osäkra rörelser. De gingo på isen, en hel procession, en och en, hasande sig fram, nedhukade, kännande sig för.