United States or Argentina ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning. Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.
Glad han i afton väntade hem från Åbo sin enda Älskade son, ett år, om ej mer, ren saknad i hemmet. "Går din examen väl och du kommer med hedrande vitsord, Bjud då gärna en fattig kamrat till sällskap för sommarn, Ty här vandrar du ung bland gamla och ledsnar väl annars." Så han skrifvit, och nu han satt vid sin pipa förnöjsam, Väntande båda, förnämligast dock den älskade sonen.
Gästgivarn stannade och gapade. Ett tu tre, räknade Träsken, skred långsamt fram efter gossen. Ett tu tre. Bjud handen! Bjud handen! Så ja! Ett tu tre. Och ett halvt slag runt, till vänster, till vänster. Ett tu tre. Och ett halvt slag till. Så ja. Ett tu tre. Plötslig stannade han, tog fiolen från axeln, pekade med stråken på gästgivarn. Vad nu? Har något hänt?
JULIA. Ja, fresta bara, Bjud det befängdaste! v. DANN. Så får jag nej. JULIA. Vill onkel hålla vad? Ni får det ej. v. DANN. Du skall få lära känna karln i blinken. Trygg! TRYGG. Herre! v. DANN. Du har märkt, strax bortom byn Så stiger vägen rakt mot himlens bryn. TRYGG. Ja väl. v. DANN. Så snart du hunnit högsta brinken, Så tar du middagssolen ned ur skyn.
Genast slöt hon fönstret, fasttog Och försökte tämja fjäriln: "Flyg ej bort, du sköna fånge, Gläds åt kyssen; njut af smeket Och blif stilla kvar på handen!" Fåfängt! Hvarje gång han släptes Flög han fladdrande på rutan. Ändtligt, rörd af fjärilns oro, Öppnade den sköna fönstret: "Flyg då, otacksamma, flyg Med ett bud till dina likar: Bjud dem ej så gärna komma, Då de aldrig dröja gärna."
Men Penttinen såg med välbehag på sin dotter, hvilken stod vid hans sida, skär och fager som en ros. Var tyst, liksom jag inte skulle begripa den saken. Tro mig, pappa... Nåja, naturligtvis bjuds det inte åt dig eller andra unga flickor, det förstås. Och inte åt herrarna häller, snälla, gulle pappa bjud inte Gå nu din väg och låt mig sköta den här saken själf.
Moder, friden är försvunnen; Skall den blifva återfunnen, Bjud ej, att jag honom glömmer, Som den tagit, som den gömmer; Blott med honom, som hans maka, Kan jag få min frid tillbaka. Fordom fick jag bannor hela dagen; Än satt spensen vårdslöst, än satt kragen, Än var håret fästadt opp mot regeln, Aldrig hölls jag länge nog vid spegeln. Nu har allt förbytt sig!
Och HERREN talade till Mose och sade: Bjud Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver, till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp. Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet, i uppenbarelsetältet, skall Aron beständigt sköta den, från aftonen till morgonen, inför HERRENS ansikte. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.
Småtärnorna sköto henne framåt, men hon ville icke gå utan stred emot, fast hon kände sig stolt och nöjd över att han hälsade så gott på henne. Som han satt där, tyckte hon, att han liknade det vänaste beläte af frälsaren. Men så bjud honom då hornet, viskade småtärnorna och lyfte upp hennes arm. Kan du förlåta mig! viskade han och böjde sig fram, så att han kunde nå hornet.
Men har ni mer än nog för er person, Så bjud åt någon annan af ert goda; För min del var jag ständigt af den tron, Att ingen man får vara nådehjon. O min beräkning! Ack, den hårda pannan! v. Blir han ej målare, blir ingen annan. Min goda onkel, gör ännu försök! v. Må ske en gång, men det går upp i rök. Nej, fröken, hvilken min! Säg, skär ni lök? v.