Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juni 2025
"Knappast!" svarade Bergfeldt. "Va nu då! Vildsint motstånd också. De här kan nog inte sonas med böter." "Nej, det blir nog minst halshuggning", förmodade Bergfeldt. "Och kanske rent av förlust av medborgerligt förtroende för alltid till på köpet." "Nu går det för långt", råmade konstapeln. "Kommer hänn med i godo?"
Det var en underlig flicka, inte sant? Albin såg plötsligen lömsk ut. Ja, dum va hon, för hade hon inte gått i lag med herrn, så hade hon varit min hustru nu! Ah, vad han säger! Han tror att jag var när henne då? Ja det tror jag vad jag vill! Naturligtvis skulle jag säga det, om det varit så, för nu behövs det inte döljas. Men det egendomliga är att det var inte så.
Hustrun sörjde sin man, sa' han ... fast hon visste, att han var en så grof brottsling... Anna Katri, Anna Katri ... aldrig gjorde du något, som ondt var. Han teg. Nya drängen tog ordet: Mor tänkte, att far hade månadssjukan och var galen af den ... hon sörjde sa länge... När jag föddes, tog hon plats... Så va' vi tillsammans, tills jag blef tolf är.
Kanske han skulle kunna lyckas att övertyga sin vän och hövding. Du så ju själv, hur djävla svart isen va. Du kan inte tro, hur stark strömmen ä ute i rännan. Kalle tycktes ej lyssna. Först när de skildes åt, sade han: I morron går dä. Å dä skulle nog gå i eftermidda också, om man kröp över. Om dä bara funnits en pojke till, som va simkandidat.
Men då de förklarade detta vara ett av de svåraste etikettsbrott en mänska kunde begå, gjorde han dem till viljes. Det var endast Agust som yttrade sig om synen. Han sade: Va den ä liten! Under tiden stodo de kvinnliga rabulisterna ute på Lillegård, viskade indignerat med varandra och ropade till slut i korus: Vi ska tala om det för mor.
Var det Gud, som var prästen?" hviskade Sylvia, plötsligt mycket allvarsam. "Gud har varit hos oss och tagit tillbaka lilla syster Eva, som jag hade förr. Hon har så roligt nu att hon inte vill komma igen till mig. När jag har tråkigt så tänker jag nästan också gå till henne, opp till Gud. Säg, var det Gud, som var prästen?" "Nää, de va bara Ante." Viva hade smugit fram.
Han satt alldeles stel och åt sin bakelse. Tycker du om din bakelse? frågade Rose. Han nickade svagt gillande. Ja tycker väldigt mycke om min, sade hon. Det blev tyst, en lång tystnad. Slutligen frågade Rose: Vill du ja ska spela? Han såg på henne: Spela va? Piano, naturligtvis. Han blev nära nog stel av skräck: Nä, nä, nä, gör dä inte Men hon hade redan lämnat bordet.
Hon lade vedträdet tätt till sitt bröst, såg ner på det med stor ömhet i blicken, vaggade sakta med kroppen och hviskade: "Sung nu Mäta-Geta, så somna hon." "Va ta mi Jetu ot tö mi. Millmaste tana, o åt ått då ti Tana. Millmaste tana." Märta-Greta var fast öfvertygad om att hon sjöng fullt korrekt sången: "Hvad har min Jesus gjort för mig." "Millmaste tana", det betydde Himmelska Kanan.
Men nu var det, som om han såg henne i en balsal. Han dansade med henne, dansade med ingen annan än henne, till dess hans far kom fram och tog henne ifrån honom. Och hans far var ond och svartsjuk. Men när hon följde fadern, vände hon på huvudet och gav honom, Stellan, en blick, en sådan lång blick, som Rose en gång gett honom... Han ryckte upp sig. Va gör ja?
Nu kan du se själv att ja skrivit bet. för ditt namn. Det bryr ja mig inte om. Percy fortsatte: Å så hade vi sammanträde hemma hos mig i går kväll, och vi kom överens om å köpa en kristallkrona. Var ska ni få den? Jo, pappa har en, som han säljer för inköpspris, för den goa sakens skull. Stellan log; han försökte härma sin fars leende: Jaså! Va tycker du? Ja bryr mig inte om va ni ger honom.
Dagens Ord
Andra Tittar