Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 oktober 2025
Dit, där de ljusa murar stå Med fridens helga kors uppå, Dit, där den gyllne tegen är, Som evighetens skördar bär. En konung syns den gamle mig Vid slutet af sin lefnads stig, Vid målet för sin långa färd, Så segerrik, så afundsvärd. Hvar storm af tiden ren sig lagt, Hvar granne vördar glad hans makt, Och villan djärf, passionen yr Långt från hans tysta rike flyr.
Vid stilla kärlek jag sett en ängel blomma helig upp. I skrifna ord, åt henne yppen hvad jag ej kan säga. Här uppå fridlyst rum, dit hon blott nalkas, jag lägger omärkt den. När hit hon kommer och ber sin bön, Guds moder bed för mig! Man nalkas! det är hon och hennes far. Sjunde scenen. Arvid Stålarm. STÅLARM. Min dotter! Redan altför länge har trolofningen med Johan tyst du afböjt.
Våren kom åter; då Stod han allena där. Flickan var borta, låg Vissnad i jordens famn; Ängen var grön igen, Leende, blomsterrik. Minna satt i lunden Och på kransen såg, Som, af rosor bunden, I dess sköte låg, Och en tår föll neder Uppå blomstren då, Men till kransen beder Ömma flickan så: "Sköna, får du stanna På min ynglings hår, Dofta kring hans panna Kärlek blott och vår!
Ett ja, min far, det flyger ej med fjärilsflykt på tungan, det tusen nycker, tusen skygga tankar besegra måste, som så länge bry oss, tils man tar mod och säger: här min hand! JOHAN FLEMING. Du ljufva hand! Hur har du icke låtit mig vänta uppå dig! Än darrar den, som om den bort sig ville från mig rycka. Så tar jag denna pant uppå min lycka.
Jag väntar Antikrist, som skall föregå de yttersta tiderna. Huru, vördige fader? Ni väntar Antikrist, och ni säger dock att vårt tidevarv är ungt av det tillkommandes kraft? Ja, jag vill icke dölja för eder, min kära unga fröken, att besynnerliga tecken nu i två år visat sig uppå himmelen och stadigt fortfara, så att ju en blinder kan märka någonting stort och fruktansvärt vara i kommande.
EUBULOS. Kanhända, om ej denna dödens blekhet låg Uppå hans trotsigt böjda läppar, om hans kind Bar färg af lif, om ögat ägde eld och glans, Såg jag TEKMESSA. Hvad såg du, skynda, svara, säg mig, hvad? EUBULOS. Såg jag dock nej, hvem ser väl det omöjliga? TEKMESSA. Säg ut! Kanske omöjligt syns, hvad möjligt är.
Förräda vore det min konungs land, och fast mitt svärd i striden väger ringa, jag för min kung skall veta det att svinga. STÅLARM. Det hoppas jag utaf Klaes Flemings son. Nu till fru Ebba! I sitt bönerum hon väntar oss. Femte scenen. Johan Fleming. Olof Klaesson. JOHAN FLEMING. Hör på ett ord, min bror! Vi varit nu en tid ej riktigt goda uppå hvarandra.
Skrämmas skall hon, om hon mig blir varse. Ej för att böner höra, hit jag smugit. SIGRID. Gif åt mitt hjärta himlens kraft att segra uppå dess onda böjelser och tankar. Nionde scenen. De förra. O, att jag ensam vore med honom här! När skall den stunden slå? Skall jag till hennes fötter falla? Fråga hvad kärlek blott kan våga? Nej, ej än'? Hvad? Detta papper?... DANIEL HJORT. Ah, hon märker det!
Så var det med fru Karin, och dotter hennes, som nu beder i koret, brås uppå mor sin; sonen kände jag inte; han reste världen omkring undan kung Johan. Men dottersonen, unge herr Åke, lärer brås uppå morfadern, varandes en ostadig och hårdsint herre, duktig i slagsmål, såsom ock Tottesläkten hör till de styvare här i landet.
Hvad önskar jag, hvad vill jag, Hvad tänker jag uppå? Skönt i loppet strålar bäcken, Än af silfver, än af guld, Och i sommarhettan häcken Står med matta rosor full. Bäckens svala bölja lockat Alla nejdens flickor dit, Och där häckens löf sig skockat, Ler en gosse, gömd med flit. Intet öga märker faran, Ingen tunga binds af den, Och åt löjet skattar skaran Tusen yra offer än.
Dagens Ord
Andra Tittar