Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 oktober 2025
Till hälften må det vara sant, vad du säger, Ulva. Jag är ingen kringvandrande skald. Då skall du få dricka först, innan du begynner, så blir din tunga löst. Hon bjöd honom ännu en gång av mjödet. Det tycktes honom, att honungen i den jästa saften ännu susade och surrade av skogsbin. Då han druckit hälften, sade han: Jag kan bara en saga, men låt mig slippa att berätta den ännu.
Till slut sade han: Farmor Ja kan inte förklara dä, men ja kan inte tro på Gud, ja kan inte älska Kristus, ja kan inte känna honom som ja ville Ja kan inte förklara dä på annat sätt Han tystnade. Hans farmor sade ingenting. Det susade i hans öron, som om hela världen blivit en jättesnäcka. Det var som om tid och rum försvunnit.
De sista stegen gick han smygande. Så snart han böjt sig över gropen och makat kvistarna åt sidan, lät han åter spaden sjunka. Den trygga munterheten i hans själ susade upp som jäsande vin, ända till dess hela ansiktet blev blodrött. Du hjulbente och kutige Asa-Tor! utbrast han. När hittade en bonde en sådan fångst i sin varggrop!
Om ja får leva några år till, om så ä Guds vilje, så kanske ja blir go. Men de ska ja säga honom, att ja har varit snärjd i satans garn ja me. Nej, det gick inte. Han vågade inte be henne nu, inte i dag. Han satt länge kvar. Det susade i hans öron. Kerstin, lampan ryker. Hon såg upp och skruvade på veken: Ja, en ä så gammal, att en inte kan putsa en veke längre. Till sist reste han sig upp.
Glasögonen hängde långt nere på hennes näsa. Hon stickade strumpor. De voro till honom. Och han avskydde dem, därför att de stuckos. Han satt på soffan och såg på henne. Hans hjärta klappade. Det susade i hans öron. Då och då öppnade han munnen för att kasta fram frågan. Men han vågade inte. Inte nu inte nu om en stund Om han frågade henne nu, skulle hon alldeles säkert säga nej.
Jag drömde, att du ännu var sjutton år. Erland, har du lidit? Var har du varit så länge, Singoalla? frågade Erland tillbaka. Minns du vår lyckas hem, där granen susade, där bäcken sorlade? Ack, granen susar än, bäcken sorlar än. Det förflutna har återvänt, vi äro åter unga. Kom, Singoalla, låt oss leka och plocka blommor vid bäckens rand! Mötestiden är ju inne; himmelens stjärnor blinka!
Den taflan gjorde ett sådant intryck som om han återfunnit ett land, han sett i vackra drömmar, eller i en föregående existens, som han trodde på, men ej visste något om. Jägarkedjan drog sig åt sidan in i skogen, men Johan satt qvar på branten och tillbad, det är ordet. Den fientliga kedjan hade nalkats och gaf eld; det susade om öronen; han gömde sig; han kunde icke gå derifrån.
När den lunden susade, var han vårt bröst, som andades. När han blommade, var han vårt hjärta. Intet rum var heligare i Norden. Läderskölden och hönorna smällde mot hans knän, under det han sprang, och då hästen blev för långsam, slog han honom över länden. De voro snart mitt ute på den rimmade heden.
När hon sträckte sig för långt fram, skymde hon de speglande stjärnorna och drog sig tillbaka. O, hur saliga och klara tindrade de icke på fästet! Bläddror susade hela tiden på ytan och blänkte till, när de sprungo sönder.
Han kretsade på, samma höjd i åttor, i små cirklar, i S-slingor fortfarande intet. Han började ana, att aeroplanet möjligen susade allt för fort fram för att kunna uppfatta bilden då, med ens framträdde Mars tydligen och stor i spegeln. Få ögonblick varade synen. Men för Wolfgang var den tillräckligt tydlig.
Dagens Ord
Andra Tittar