Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 oktober 2025
Det susade fortfarande i öronen, och händerna darrade. Slutligen tyktes Agnes lägga märke till mig. Lisi liten, du kommer naturligtvis med oss i kväll? Jag ansträngde alla mina krafter för att få min röst att låta lugn. Inte kan jag rida. Antti kom knappast ihåg mig. Han vände sig helt om emot mig. Det är ju sant, det. Huru göra vi med dig, Lisi? Jag stannar hemma.
Flaskan gick runt, vinden blev jämnare, lynnena lugnare och under allmän förnöjelse susade ekan in i viken och tog törn vid bryggan. Emellertid började rustningarna till bröllopet, som skulle räcka i tre dagar. Man slaktade en gris och en ko; köpte hundra kannor brännvin, lade in strömming i salt och lagerbärsblad; bakade, skurade, bryggde, kokade, stekte och malde kaffe.
Hon lyssnade till kärrans gnissel, som entonigt upprepades med jämna mellanstunder. Nu hörde hon också karlarnas tunga steg. Vad håken? muttrade hon. Varför drar de omkring med kärran? Hon gick mot fönstret. I detsamma susade någonting fladdrande, långt, svart in i salen. Mor i Sutre skrek till. Hon såg, att det var Träsken. Han stod tätt intill henne och hans långa rock slog som vingar.
En sådan orolig, rädd liten stackare, med ett så vekt och dock så stormande hjärta och en sådan fruktan för att icke kunna alls passa i detta underbara liv, där man skulle vara stark som en fura och ha djupa rötter i jorden för att kunna stå sig i stormarna! Men vinden susade och solen värmde och hela rymden var så vänligt vit av flammande vårljus.
"Hu", ryste den unga flickan "hvad är detta, icke ville jag dock dö", och under det ännu i fjerran susade sista ordet af hennes sång "älska, älska", svarade i närheten, "dö, dö", ännu en stund, till dess det första ordet upphörde att ljuda och endast "dö, dö, dö," skållade kring nejden, blandadt med återljudet af stormhvirfveln, till dess begge på en gång bortdogo i fjerran och allt åter var lugnt och tyst.
»Högst besynnerligt allt det här. Säg, träffas ingeniören hemma hos sig nu?» »Ja.» »Då vill jag genast begifva mig dit.» »Ni når fram på åtta timmar om ni kör raskt.» Med troika reste reportern mot norr, hela tiden mot norr. »Jordens glödande inre är en fabel» Ingeniör Ostro Pompowski satt hemma i sin bostad då reportern susade in på gården i sitt trespann.
Och det är sista gången du är här. Helsa din Ukko och säg, att han icke behöfver frukta att få en föraktad sonhustru! Han kan nöja sig med att hafva en föraktad son... Gå! Ella raglade ett steg framåt. Det susade i hans öron. Han visste ej, huru han kom ut. Aftonluften bragte honom ingen svalka. Det sjöd, det bultade, det slog inom honom.
Det susade för hennes öron och hon hade en välgrundad övertygelse att Yttersta domens basuner lyftats och att Jan-Petter skrattade. Hon lyssnade emellertid så gott hon kunde till Spillebodarens tal och hon lyssnade med ödmjukt sinne, skuldmedveten och krossad.
Och nu äntligen hade han förstått, att hela detta allvarliga liv varit en rad av löjliga upptåg, pajaskonster till alla grinares förnöjelse. Det sorlade och susade. Abraham måste stanna. Månen sjönk bakom Backarnas höjder. Mörkret tätnade och kändes som en yrsel. Blodets sorlande, hjärtats slag blev till ett gluckande ljud.
Han visste icke var han befann sig. Drömde han, eller var han vaken Det skimrade för hans ögon och susade för hans öron. Han gömde huvudet vid hennes bröst, och hans armar knöto sig krampaktigt hårt om hennes midja. Hon sökte förgäves resa sig och vrida sig lös ur hans famntag. Nej, Tomas vi måste gå klockan är visst mycket Tomas släppte henne icke.
Dagens Ord
Andra Tittar