United States or Poland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag jämför dessa fyra stenar framför det öppna fönstret, då klockorna i Saint-Sulpice börja ringa; därefter den stora brumbasen i Notre-Dame, och mitt igenom denna vanliga ringning tränger en tung högtidlig tonvirvel likasom utgången ur jordens inälvor. Uppassaren, som kommer med min post, frågar jag vad detta har att betyda. Det är storklockan i kyrkan Sacré-Coeur på Montmartre.
ERICUS ERICI. Jag vet er vilja vörda. Om ni skulle behöfva mig, så är jag i er närhet. Tionde scenen. EBBA FLEMING. Se skarorna, hur liknöjdt fram de vandra i högtidskläder. Ingen hör oss mer. Blott klockorna de höras. Dödens ringning det är för alt jag hade kvar på jorden.
Jag kan annars vänta tills i eftermiddag, då det kanske är liksom litet ledigare. Intet svar. Jag väntar 5 min. Jag byter om hand och väntar ytterligare 5 min. Intet svar. Då ringer jag på nytt. Intet svar. Väntan. Ny ringning. Svar: bubbelbubb! Det är bara jag igen, säger jag, jag medger att jag stör er, men Kallat! Väntan. Därpå svarar en obekant röst. Var är det, säger jag. Det är 52 16.
Och så började han med att placera den ena i betjäntens kammare, utan att denne märkte någonting. Själv satt han i sitt rum och avlyssnade ljuden från betjäntens rum. Inte ett ljud förnams. Omöjligt, tänkte Wolfgang, han fick ju lov att taga en god vän på besök i afton. De kunna väl ej sitta tysta som träpinnar. För säkerhets skull kallade han sin betjänt till sig genom en ringning.
Hon spratt till vid att det ringde häftigt på tamburdörren. Det ringer, viskade hon förskräckt och vred sig lös ur hans armar. Hall satt orörlig med sammanbitna tänder. Låt det ringa, jag öppnar inte. Jag är inte hemma. De sutto tysta och lyssnade spänt, medan sekund jagade sekund. Plötsligt ringde det ånyo, hårdare än nyss, en ringning som kunnat väcka upp de döda. Greta hade blivit blek.
Blåsten hade upphört och vindstilla inträtt, som oaktat den mulna himmelen medförde kvalm. Tidigt om morgonen väcktes munkarne av en häftig ringning. Den tjänande brodern Johannes öppnade porten och såg en man, klädd i brokiga, slitna kläder. Han begärde få tala vid munkarne. Snart visade sig några av dessa med sin prior i spetsen.
När i morgonlugnet öfver fjärden Första gångens ringning ljöd och klangen Hann hans öra, var den dof och mattad, Och han fann sig långt från kyrkan, längre, Än när först han lade ut från hemmet. Och det ringdes andra, tredje gången, Och från fjärran än blott kommo ljuden. Och mot höjden hof den gamle ögat, Såg mot gråa skyn som med en fråga, Utan kraft och råd och hopp och bana.
Det blev så allvarligt och stort, som om det redan blickat in i en värld, dit hans far och mor ännu icke haft tillträde, och där vi icke skulle komma in, förrän den sista förlåten brast, och vi följde honom på den väg, där dödens klocka ringer, och där den, som hör dess ringning, måste följa, vilka band som än hålla honom kvar vid jorden.
En matt ringning börjades med kyrkans minsta klocka, prästen slog upp handboken, klockaren tog upp sin psalmvers. Vid dessa ljud sjönk Sara på knä i gräset vid den avlägsna gravstenen; tårar kom i strida svall, hennes huvud darrade ända ned emot blomstervallen och hennes händer tog emot den fallande pannan. Min mor! min mor! utropade hon högt, ty hon visste att ingen dödlig hörde henne här.
Det hördes ingen ringning Från denna helgedom, Och murens port var sluten, Och kyrkan stängd och tom. Hvad skulle man ock göra Uti Guds hus i dag? Den sjuttonde augusti Var ingen helgedag.