Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 oktober 2025
Finge jag bara pojkäcklet i fingrarne, så skulle han väl få veta mumlade han halfhögt, men varseblef med detsamma den lille, som dernere i dalen vid stranden ännu roade sig med samma lek som nyss vid fiskartorpet. Pojken gnolade sakta för sig sjelf, hvisslade då rösten icke räckte till och njöt i fulla drag i utöfvandet af sin nyss med den rara slanten prisbelönta konst.
Och så många dagar sen som där är att välja på! Först ha vi den 7, då det är jämnt 520 år sedan lilla rara Birgitta blev kanoniserad till helgon. Alltså alls ingen oäven dag.
"En berättelse, farmor, ack, tala om en berättelse, lilla rara farmor!" Den gamla betänkte sig litet, därpå lade hon den lillas hufvud i sitt knä och smekte kärleksfullt hennes hår. "Ja, min lilla flicka, jag vill tala om för dig en berättelse från min egen barndom", sade hon. "Jag tror den kan vara er alla till nytta, men särskildt har den någonting att lära min egen lilla Elisabet."
Och mamma torkar lätt hvar tår, Och så ett leende hon får Och kyssen och famnen tillika. Och då känna mödrar sig rika. Ja, inte får man undra på, Att mödrar se med glädje på De barnen, som äro så rara, Att jämt nian vill kyssa dem bara. Anna H m Preinitz. De små missionärerna. När de uppnådde höfdingens eller konungens residens, fördes de små fångarne fram inför härskaren.
"Jag har läst, att de farligaste bovarna alltid se ut som riktigt beskedliga fä i ansiktet", sade hon misstroget. "Ni är nog en mycket farlig bov. Gå före!" "Men lilla, rara fru Bergman...." "Våga inte kalla mig så, skurk!" "Men...." "Tyst, och gå före, annars så...!"
De sade ingenting annat än "godnatt!" men bådas blickar förrådde hvad de kände; ty de strålade af glädje och tillfredsställelse. Solblomster. Med teckning. De äro solskensblomster två, Som mödrar se med lust uppå. De äro så söta och rara Att jämt man vill kyssa dem bara. De tulta jollrande omkring Och skratta rakt åt ingenting Och gråta för nästan det samma Och skynda med allting till mamma.
Här bor en klok get, som fast hon legat på kälke med förkläde om magen, har haft ögonen med sig. M-ä-ä. Stig hit ni rara små folkkillingar så bjuder jag på varm söt mjölk, mjuk mossa att hvila på och frusna söta lingon och enbär att kalasa af. M-ä-ä var så goda!" "Hon bjur oss till sej. Si ni så stor och fin hon hofverar sej Gullspira", log Maglena.
Hon fick reda på både den lilla råttan och fåglarna och kärret och stenkastningen. Och till sist förstodo de varandra båda två och voro endast lyckliga över, att de återfunnit varandra. Och när de riktigt talat ut, då tog mamma Sven med sig till ateniennen. Där stodo många rara saker, som Sven ibland brukade få leka med, när det var riktigt väl.
Nu har ja ju sagt att ja förlåter honom. Jo-oo-o, snälla, rara Kerstin, ja får ja ja skulle ha tjugu fem öre Va skulle han me dom å göra? Jo-oo-oo, ja skulle ja skulle ge Agust och di andra wie ner bröd. Kerstin svarade ej. Han gned huvudet upp mot hennes ärm: Ja skulle inte ha dä för mig själv ja Jaså, han har börjat och tänka på andra.
Rätt som det var rullade småstintorna ner i golfvet, insomnade. Glasögonkarlen hade gått ut ur stugan. Anna-Lisa hällde upp kaffe i några omaka, men riktigt granna koppar, som hon letat rätt på i skåpet. Det var något till godt att få i sig det goda varma kaffet efter den kalla, men ju ändå så rara maten. Karlen kom in med fånget fullt af halm. "De här tror jag skall förslå för bå folk och fä."
Dagens Ord
Andra Tittar