United States or Czechia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Tomas kände sig nästan förlägen utan att han visste varför, och Hall var likgiltig och förströdd. Vid hörnet av Humlegårdsgatan tog han hastigt farväl av Tomas; han hade lovat att träffa den och den uppe vid Anglais. Vi ses väl något, sade han. Och han nämnde sin nya adress. De skakade hand med en hjärtlighet, som skulle ersätta vad som fattats i deras samtal, och Tomas gick hemåt.

Hans far hade ingenting att sälja. Och han var stolt däröver. Dagen efter lämnade han de tjugu kronorna till Percy med en likgiltig gest: Här har du! Percy var mycket viktig. Han drog upp en anteckningslista ur kavajens innerficka och bad Stellan vända sig om, att han kunde skriva bet. för hans namn ryggen. Stellan vände honom föraktligt ryggen, och Percy skrev.

Den gamle herrn såg upp från sin tidning, gav gossen en förströdd och likgiltig blick och fortsatte sin läsning. Sven trodde, att han inte hade hört och upprepade för tydlighetens skull: »Jag ska' klippa mitt hår, jag inte ser ut som en flickaMen den gamle herrn förskansade sig bakom sin tidning och mumlade någonting, som föranledde mamma att tysta sin lille klimp.

Det var i solstrimman hon stod första gången, och Soldis skall jag kalla henne. Soldis! Soldis! skall jag ropa över hela Folketuna. Folke Filbyter vände sig om med ryggen mot honom och drog bättre ihop halmen under huvudet. Du är en stackare, sade han och lät åter trög och likgiltig. Jag kan nog höra, hur pass mycket du hatar henne. Du vill hämta dårskap till gården! Det är, vad du vill.

Och vid uppmaningen att dricka punsch föreföll han likgiltig och kastade blickar omkring sig som om han sökte något, och finbagaren erinrade sig ett förflutet, även han begagnat sådana blickar att uttrycka samma behov, räckte han sin hjälpsamma hand åt den hungrige och viskade till Lundstedt junior, som strax reste sig, och inbjöd den gamle stiga fram till disken att välja av härligheterna.

Om »Singoalla» skrev Rydberg själv i ett brev 1892: » Hon är min ungdoms dotter, och trots all självkritik är jag ur stånd att känna mig likgiltig för henne. » Denna äktromantiska prosadikt med sin mystiska timbre torde ock vara det första fullödiga alstret av Rydbergs skaldesnille. Singoalla finnes översatt till danskan av anonym översättare: Helsingör 1866.

Assessorn mottog varningarna med en tämligen likgiltig blick, tog själf nyckeln, låste upp till 67 och gick in. Det var en cell med ett litet gallerfönster uppe vid taket. En säng med en madrass, en hård kudde och en filt, vid sängen ett bord, det var hela möblemanget.

Såsom han nu var, ömsom ångestfylld, ömsom trött likgiltig, kunde han inte avlägga konfirmationslöftena. Han kunde inte binda sig för ett helt liv till något sådant, med ett kallt och livlöst hjärta. Någon bedragare ville han ej bli, inte i en sak som denna. Han ville inte ljuga. Han kunde inte böja knä vid altaret. Nu, i det viktigaste ögonblicket i sitt liv, ville han ej vara falsk.

Hörde han, såg han hvad som skedde här nere, ransakade han hjärtats djupaste gömslen? Om han gjorde det, hvarför var han kall, likgiltig? Antti ! Det trängde sig fram mellan mina sammanbitna tänder som en kväfd, dof flämtning, hvilken rymde både raseri och klagan, hot, anklagelse och bön. De hörde ingenting, de samtalade blott vidare. Hvad hade de mycket att tala om?

Men jag har rätt att bli likgiltig mot honom, när han icke är mera mån om att hålla mig kvar. Knut Herman har varit här i kväll. Det var trefligt. Jag satt vid mitt skrifbord och sydde, när han kom. Han tog en stol och satte sig där bredvid. Jag tror, du sitter och lappar en klädning? Jaha. Hvem kunde tro en blåstrumpa om att ha ett nyttigt arbete!