United States or Malta ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon såg icke en enda gång på Sakari, som nu, äfven han, stod midt i stugan med en likgiltig och sömnig min och med ett uttryck i sitt ansigte, som skulle han varit döfstum eller möjligen nyss fallit ner ifrån skyarne. Hon och han, de båda, voro liksom andligen frånvarande, ingen skulle trott att de på något vis vore intresserade af den fråga man som bäst i stugan afhandlade.
Nu skulle det anses som en skam för en verklig skald att förslösa sin talang på sådana stundens foster af för honom likgiltig anledning, och som ej mindre skam för en bildad person att göra sådana beställningar, ty man har insett poesins väsen.
Än röd som en vallmo, än blek som det väfda linnet, satt hon qvar, fåfängt försökande att iakttaga en för tillfället passande likgiltig min. Hon inträdde sakta spolen, slog försigtigt med klofvan, rynkade ögonbrynen, men såg aldrig upp.
Nåväl, varför icke förhålla sig likgiltig mot dem alla, varför fästa den ringaste vikt vid något förflutet, närvarande eller tillkommande? Man är ute och vandrar för vandringens egen skull, man bryr sig icke om ett mål för sin färd, man går in i den här grottan, därför att man råkat rikta sina steg åt det hållet och ej för något annat.
Författaren uppräknade och skildrade en mängd fall, som kunna göra människan, i trots av hennes inrotade avsky för döden, likgiltig mot honom, ja, fientlig mot sitt eget liv. Bland dessa uteglömde han icke de vällustingar, som tömt fröjdernas bägare till dräggen. Många av dem hade av fruktan för döden rusat i hans armar och föredragit förintelsen framför förintelsetanken.
Och därför kröntes det också med framgång i detta frondörernas eldorado, som heter barnavärlden. En annan och betydligt svårare fråga är den: Hur skall man bära sig åt, när man gjort sig ovän också med dem, som äro fiender till dem, som äro ens fiender? Vad skall man göra, när man fått hela världen mot sig? Skall man visa sig ödmjuk? Eller självsäker och trotsande? Eller helt enkelt likgiltig?
»Han förefaller så allvarsam», framkastade hon som en likgiltig anmärkning. »Eller rättare: hans skämtsamhet har ingenting af ungdom och glädje.» »Nej. Jag tror aldrig han varit ung. Han var tjugutvå år när vi träffades först och redan då hade han sin typ färdig.» »Sin typ?» »Ja. Jag menar detta kalla, försmädliga...» »Tror ni det är konstladt?» frågade hon hastigt i det hon såg upp.
Men då han talat och sagt, hvad hans hjärta bjuder att säga, Blickar ni opp med tvekan och syns likgiltig och fordrar Tid att besinna er först och går högmodig tillbaka. Så skall han lämnas kvar att betänka sin ålder och väga Mellan fruktan och hopp och lära sig akta er mera, Lära med spaknadt mod, att ni ej är färdig att genast Springa en gammal i famnen, så rik och mäktig han än är.
Förhållandena här ha gjort mig slö och likgiltig för vårt lands politik, jag är led vid stridigheter, som ingenstädes leda, och har derför dragit mig från alltihop. Jag skulle kanhända sökt mig in vid statssekretariatet, der hade min plats varit. Jag passar inte heller för landtbruket...» Min vän, inföll löjtnanten du passar icke för rikedomen. Patronen såg bort, obehagligt berörd.
Fick Carl bara veta detta, så gaf hän nog flickan på båten. Jag skall säga Carl allt, innan jag reser. Men det kommer ingen ändring i fråga. Mellan Carl och mig är allt slut. Jag har mist tron på honom. Jag vill aldrig mer tillhöra honom. Jag är för god att äta upp hennes qvarlefvor. Han är mig nu så likgiltig som vore han en annan. Ingenting kan upprätta honom! Och tro mig, min vän.