United States or South Africa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Åter hade en halftimme förflutit, och ännu hördes de ej af. Hvad var det jag tänkte nyss? Önskade jag Antti hem för att visa honom min tillit och kärlek? Onödigt! Han hade försummat mig, varit likgiltig så mycken stolthet och själfuppskattning torde väl dock vara den sårade makan medgifven, att hon ej visar sig tacksam för slikt.
I ditt sinne ler du öfverlägset åt mina försök att stryka dessa band af mig. Du vet att om du bara inte förgår dig, om du bara är den oåtkomliga, lugna som aldrig tycks begära någonting, som endast är likgiltig, då skall jag inte kunna frigöra mig. Ah, du känner mig! Men du känner mig inte nog.»
Vårt intellekt måste befrias från den erotiska slaggen. Jag skulle vilja förbjuda all erotisk konst och litteratur. Och jag syftar inte på den så kallade smutslitteraturen. Den är mig djupt likgiltig. Det är just den stora konsten och litteraturen som äro fördärvliga i den mån de behandla erotiska motiv.
Att han blir likgiltig emot mig, är jag beredd på. Hvad mera? Jag skall vara honom tacksam för hvarje stund af lycka och han skall vara mitt vackraste minne. Han skall vara det såll, genom hvilket alla mina lumpenheter och småfel skola rensas bort. När han kastar mig undan, skall det vara fullödig kärna alltigenom. Sista kvällen han var här, sade han: För mig finns det endast två slags människor.
Man är en strömbädd för en städse rinnande flod av föreställningar, men man låter floden ha sitt lopp och söker icke kvarhålla någon av hans böljor. I en sådan känslostämning gick riddaren vidare och steg med likgiltig hållning in i grottan. Han såg sig omkring. Bredvid honom stod, lutad mot väggen, en mörk man, som på honom fäste glödande ögon. Men detta besvärade icke riddaren.
Hur ljuft Att mot min klara framtid blicka nu och se Den långa lefnad, Parcens slända lofvar mig. LEIOKRITOS. En dubbel glädje skänker mig min spira nu, Då jag i arf den lämna får åt en, som vet Att skatta dess besittning, då jag ser den fröjd, Den ger dig ren i hoppet. Alltför kall förut Du syntes mig, likgiltig för de ädlaste Af lifvets skänker: ära, välde, härskarmakt.
Lika så likgiltig och öfvermätt, som alla andra äkta män." "Men hvad säger fru Karell sjelf? Skulle du verkligen kunna vinna hennes ynnest?" "Du måste anse mig vara bra dum, då du tviflar derpå." "Galenpanna!" "Hon är alltför vacker och alltför god för att vissna bort i det äktenskapliga lifvets enformighet."
Hon skulle försona sitt brott, arbeta som en slaf, aldrig gå ut, ej visa sig någonstädes, utan draga sig undan hela verlden, tjena John och hemmet, ja, hon skulle hädanefter vara i stånd att bära hvilka tunga bördor som helst. Och hon ville inte knota, om man ock skulle trampa henne under fötterna, om John vore likgiltig och hård mot henne, om han skulle glömma henne och ej skrifva.
Det var nu gjordt för två timmar sen och barnet mins ej så långt. Som handlingen ansågs likgiltig af barnen lade de icke märke till den. Derför kunna små barn ljuga utan att veta det, och det måste man akta på. De kunna äfven snart ljuga i nödvärn. De veta att nej friar och ja fäller till stryk. De kunna äfven ljuga för att vinna en fördel.
Och hon har blifvit så snäll, vet du, helt annorlunda mot förr. Likaså Lilli. Jag tror de hålla på att bli goda vänner. Än Aina då? Jaa . . . Aina . . . jag vet ej riktigt! Hon är så ostadig. Jag fruktar hon ej länge kan intressera sig för samma sak. Gymnastiken, som hon i vintras svärmade för, är henne nu alldeles likgiltig. Till och med Verna Sommar har för henne blifvit en vanlig dödlig.