United States or Venezuela ? Vote for the TOP Country of the Week !
När hon dagen derpå kom till skolan, kunde icke ens Jenny upptäcka något spår af sorg i hennes fasta och lugna ansigte. Lyckligtvis nalkades examen, och flickorna begynte få brinnande brådska. De trögaste af dem ville dock gerna få ett godt betyg och försökte genom stormande flit återtaga hvad de försummat under terminen.
Men tante Sara tog åter till sig blicken och gömde den under tårkuddarna. Helt förlägen över sin dristighet sa hon: Jag behöver väl inte vara manhatare, därför att jag varken varit förlovad eller gift. Den som är ful och fattig får sitta på glasberget. Men jag har aldrig försummat att njuta av manligt sällskap, när det har bjudits.
Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder. Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.
Och när jag vidare fick veta att man icke hade givit åt leviterna vad dem tillkom, varför ock leviterna och sångarna, i stället för att förrätta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods, då förebrådde jag föreståndarna detta och sade: »Varför har Guds hus blivit så försummat?» Och jag hämtade dem tillhopa och lät dem inställa sig på sina platser.
Han var fruktansvärd: Om du inte betalar i morron anmäler ja dig för klassföreståndaren. Ja. Nu, sedan morfar kryat på sig och födelsedagen visat sig vara en besvikelse, fanns det endast en utväg kvar: gamla Kerstin. Han hade försummat henne mycket hela hösten. Han smet upp till henne på eftermiddagen. Hon satt vid fönstret med sladderspegeln åt smalgatan.
Det vill säga, denna reflexion har jag gjort senare. Niklasson, alltså botanisten Niklasson, var smålänning, och vad det betyder i predisposition åt olika håll vet man. Mendel och ärftlighetsforskarna ha försummat sitt bästa arbetsfält, när de inte kartlagt Småland raspsykologiskt. Finns det en ras i världen, som erbjuder så många typiska drag? Nej. Men låt oss hålla oss till ämnet.
Han har begått en synd, som kastar ett egendomligt ljus öfver likgiltigheten och vårdslösheten i hans karakter och som, mindre ögonskenlig för hans applåderande samtid, hotar att beröfva honom efterverldens aktning. Han har försummat sina manuskript och utan granskning ut kastat dem åt allmänheten och efterverldens kritik.
Här är det bara min kära Johan och rektorn och resolvera Cornelius, ty greven har insett att utan klassiska studier, dem han försummat, kan man varken förstå eller göra sig förstådd på Riddarhuset, där han har säte och stämma. Han är visserligen nog upplyst att inse romarspråkets brist på egentligt värde för sig, men han känner också nödvändigheten av att icke kunna mindre än de andra.
Solen väcker mig, och tackande försynen som har räddat mig ur döden till livet packar jag mina ringa tillhörigheter för att fara till Dieppe och söka ett skydd hos vänner, vilka jag försummat liksom jag gjort med alla andra, men som äro överseende och ädelmodiga mot de vanlottade och skeppsbrutna.
Åter hade en halftimme förflutit, och ännu hördes de ej af. Hvad var det jag tänkte nyss? Önskade jag Antti hem för att visa honom min tillit och kärlek? Onödigt! Han hade försummat mig, varit likgiltig så mycken stolthet och själfuppskattning torde väl dock vara den sårade makan medgifven, att hon ej visar sig tacksam för slikt.