Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Och jag kom till en god familj. Man annonserade att man funnit mig och min vän målaren kom för att hämta mig. Jag blev både rädd och glad då jag såg honom. Den lilla flickan grät då jag skulle gå. Och så slutade det med att målaren sålde mig för 50 kr. Han var en fattig man, och då han klappade mig till avsked, kände jag att han sörjde över vad som hänt. Men han glömde mig.
Och när det var färdigt, klappade brudgummen i händerna: Var så goda och ta en smorrgås! inbjöd han. Men var är pastorn? krusade gummorna. Utan pastorn ville ingen börja! Och professorn? Var ha de tagit vägen? Ja, si då går det rakt inte an att börja! Det ropades och letades, men intet svar.
Men då med bössan jag smög mot planket och ärnade skjuta, Smög min syster, hur ledsen jag än knöt handen och bytte, Ständigt i spåren och bad: 'Låt vara dem, rubba dem icke, Skona de arma fåglarna, broder, skona för min skull! Så hon bad, och då snart hon märkte, att böner ej hulpo, Ropte hon, klappade händerna hop och skrämde dem ständigt. Märk dock, hur ömsint var hon ändå?
Och när du nu blir din egen, sade Spöqvist, så vill jag tro, att din första tanke blir att gifta dig. Naturligtvis, inföll Brackander och klappade Sven på axeln. När man kommer i så lysande omständigheter, så måste man dela dem med en trogen maka, annars är det ingen välsignelse med det.
Och nu hans hjärta klappade litet fortare nu var det tid att gå och möta henne. Ett ögonblick mindes han Tao och stod och grubblade över honom en stund, tills det slog kvarten i Östermalmskyrkan. Då såg han sig för sista gången i den stora spegeln som stod i ett hörn, fnös litet åt de illa medfarna skorna och gick nedför trappan.
Barnet hade somnat in. Modern lade det sakta i vaggan och tog sig till att småsjungande röra vid meden. Den lille sof lugnt och sundt, modern tyckte sig kunna se på det mörkröda och ännu formlösa ansiktet att det skulle bli vackert och likt sin far. Hennes ögon fingo för ett ögonblick ett sken af modersglädje; för ett ögonblick klappade hennes hjärta af lycka och omedveten stolthet.
Som han dock ville avrunda sitt farväl, sökte han ett vänligt ord, men fann intet, klappade i dess ställe gästens råtthund och frågade, som om han gjort mannen en tjänst med sin nyfikenhet: Vad är det för en slags hund? Det? svarade gästen, det är en senapshund. Jaså! Hm! Ja! Det finns så många raser, som jag inte känner. Adjö, jungfrun! Adjö, herrn! Och därmed gick han hem.
Han gick fram till henne och klappade henne till hälften smeksamt till hälften skälmskt på ena kinden. »Ja», svarade han och smålog. »En liten skånsk fröken. Hvad tyckte du om henne?» »Rätt bra.» »Det gläder mig. Jag skulle gerna vilja att hon umgicks med dig. Det kunde hon ha nytta af.» »Det får hon gerna.»
Gumman, som såg vart det lutade, gick fram och lade handen varligt på hans axel, klappade honom sakta och bad med bevekande röst: Pastorn lilla! Få vi inte ett lite ord i aftons, innan vi gå i säng? Tänk på gumman, och hennes gosse, som är ute på sjön. Ett lite ord, var det ja! Ja! Ge mig boken då madam vet var hon ligger i matväskan!
Han bar tvärsittande, uppviken hatt och grå kappa Edmée kände honom strax, så snart hon fick öga på honom. Det var Förste Konsuln själv. Han red tätt upp till henne och höll stilla på hästen. Ett ögonblick talade ingen av dem de andades bägge häftigt efter den hetsiga ritten. Han böjde sig ned och klappade mekaniskt hästen på halsen.
Dagens Ord
Andra Tittar