Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Djurläkarnas tummelplats liknade en marknad, som härjats av någon nattlig orkan. På en stol nere vid dörren satt en uppassare, en ung gosse, hopsjunken som en trasa och sov. Det var densamme, som hade fallit omkull med brickan. Hall klappade honom varsamt på axeln och stack till honom en tiokrona. Gossen for upp, förskräckt, förvirrad, med övergångsålderns ständiga onda samvete i blicken.
Plötsligen stannade han mitt på golvet. Pappa, sade han, snälla pappa Ja, vad är det du vill, kom det från tidningen. Men han fortsatte ej. Han stod alldeles stilla och såg ned. Hans fingrar tvinnade sig om varandra. Hans hjärta klappade hårt. Nej, han vågade inte. Inte ännu. Ska du inte snart knalla dig av i skolan? Jo-oo Han började åter gå av och an på golvet och stannade på nytt.
Men utan att unna länsman den tid ett beslut å ämbetets vägnar kräver, ryckte hon till sig lyktan och rusade uppför vindeltrappan. Nu blev vi i mörker, sade länsman. Och han satte sig åter i fållbänken bredvid gossen, klappade honom på huvudet. Inte var det sant, vad hon sa om besmanet? frågade han. Basilius svarade: Nej, inte var det sant.
Glasögonen hängde långt nere på hennes näsa. Hon stickade strumpor. De voro till honom. Och han avskydde dem, därför att de stuckos. Han satt på soffan och såg på henne. Hans hjärta klappade. Det susade i hans öron. Då och då öppnade han munnen för att kasta fram frågan. Men han vågade inte. Inte nu inte nu om en stund Om han frågade henne nu, skulle hon alldeles säkert säga nej.
Aldrig vill jag ha den makten över en annan, och åt ingen tänker jag ge den över mig. Albert teg: han klappade barnen på hjässan. Ack, du tycker om små barn! utropade hon. Utan att svara henne, sade han likväl: Om nu dessa barns föräldrar, Sara, var ogif ... Barnen ser goda och vackra ut; det tycks, som Gud och människor älskar dem.
Hon stannade vid en gammal mossbevuxen tall, klappade honom kärligt och sjöng nu i en annan ton: Och när jag står brud, så är jag så fin i pärlor och skrud, som gyllande skrin, och då säger prästen amen. Men tallen i skog min fästeman är, han tager mig nog, han har mig så kär, och nu säger berget amen.
Och se, förnuftet smög sig bäfvande Med palmbeväpnad hand på öde stigar Och kom till kvalens slutna borg, till hjärtat, Och klappade på borgens port och sade: "I, stormande passioner! Hvarför fylla Med ödeläggelse och krig de rum, Där förr I offraden åt mig och lugnet?
Litet efter var défiléen förbi, och när generalen vände sin häst, såg Edmée honom rakt i ansiktet. Han höll ögonen sänkta, böjde sig en smula ned mot hästens huvud och klappade det. Hon tyckte då, att han såg så märkvärdigt ung
Hennes hjärta klappade så häftigt, som skulle det spränga bröstet, men hennes stämma hade en drottnings säkra superba lugn: Det finns ingen kvinna i Frankrike, herr general, vars tankar icke dag och natt skola följa er och er tappra här. Han svarade stolt och lidelsefullt: Men det finns blott en kvinna i Frankrike, som jag ber därom, och till på köpet ber jag henne blott tänka på mig .
Hon visste alltså, vem han var . En plötslig och ohygglig tanke slog honom med ens; då visste hon nog också det där med vagnen och glaskulan och Märta Gyllencrantz' julgransplundring. Nej, i en sådan skola kunde han inte gå. Han ville inte, inte, inte... Mamsell Beckström klappade honom på huvudet. Han försökte väja undan för slaget. Men min lille gosse, du är väl inte rädd för mig?
Dagens Ord
Andra Tittar