Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Till staden ville hon inte. Studenten hade ju sagt, att det var dåligt där, och på honom trodde hon. Frun rördes af tårarne. Hon klappade henne på hufvudet och frågade, om hon ville ha tjänst på landet. Till exempel hos Agreens. Men Lotta bara grät. Till dem ville hon alls inte. Där kunde hon inte få gå i fred för drängarne.
Då han nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka, vid namn Rode, för att höra vem det var. Och när hon kände igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glädje icke porten, utan skyndade in och berättade att Petrus stod utanför porten. Då sade de till henne: »Du är från dina sinnen.» Men hon bedyrade att det var såsom hon hade sagt.
Jag går inte i planteringen annat än då det är absolut nödvändigt. Och går jag dit, så går jag inte därifrån för en sockerbit som jag aldrig får. Så låg jag i solen och stekte mig, då jag plötsligt kände en liten hand som klappade mitt huvud och hörde en vacker flickröst: En så söt liten hund en sådan vill jag ha! Det blev mitt öde för en tid. Jag följde den lilla flickan då hon gick.
Fina gick ändtligen fram till tvätterskorna, inledde här och der ett litet samtal, klappade några af flickorna på kinderna, tog de vackrare under hakan och gaf »farmor» en smekning på axeln, som skulle ha fält en vanlig spinkig balkavaljer till marken. »Farmors» runda skuldra bågnade icke under tyngden, den stod godt emot, och den gamla skrattade, så att de ännu friska tänderna lyste.
Denna i blinken kände igen sin väntade broder, Klappade händren gladt tillsamman och, glömmande oron, Skyndade ut att se och möta de komna på gården. Andra sången. O, andra nejders son, Hvi flög du dädan, säg? O, fågel långt ifrån, Hvem styrde hit din väg?
I början av Björkenäsvägen såg Abraham en mager, kutig liten gubbe, som spindlade fram efter vägkanten. Det var herr Vickberg, han bar en stor portfölj och han skulle också till Björkenäs. Han fick plats bredvid ingenjören. Käre Vickberg, sade ingenjören, harklade och klappade lite på fotsacken. Det var ju i alla fall bra riktigt bra i alla fall Ja, sade Vickberg.
Mannen, som tydligen var närsynt, hade tidningen utbredd framför sig på bordet och läste den så att säga med näsan. Då och då ryckte han plötsligt till, som om han fått en idé, klappade hunden åtta gånger på huvudet, riktade så blicken mot taket, försjönk i en minuts djupa tankar, ryckte till på nytt och tog en pris snus ur en liten silverdosa.
Kalle nickade, men utan den entusiasm, Stellan väntat sig. Ä dä inte stiligt? Å jo! Ska vi inte göra dä? Dä kan vi väl göra Ja, tjenis! Ja kommer hit efter skolan och så tar ja gymnastikskorna mä mig. Kalle nickade. En klocka ringde. Inne från våningen klappade någon i händerna: Frukost! Kalle infann sig till middagslektionerna.
En änkling och präst, sa fröken Alexander, är som en ryttare utan häst. Så oanständigt! skrek yngsta damen Theander men ångrade sig och påstod att hon tänkt på någonting annat. Prästen slog sig ned bredvid tante Sara och såg ganska snopen ut. Den gamla rördes till medlidande, klappade honom på handen och sa: Ja, ja, kära kyrkoherden, vem vet vad jag hade sagt, om jag varit tjugufem år yngre.
När han läst om dem hade han tänkt på farbror Ekenström, och mätresserna hade kallat fram för honom bilden av majorskan Gyllencrantz. Och med en rysande beundran hade han otaliga gånger studerat skildringen av Ludvig den femtondes likfärd: han hade varit så upprutten av ett sedeslöst liv, att ingen velat följa honom till graven. Stellans hjärta klappade. Tänk att ha levat ett sådant liv!
Dagens Ord
Andra Tittar