Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Men hans själ hade hittat vägen hem genom den mörka dalen Guds ord lyste klart, det var den käpp och staf som tröstade honom. Hvad julgranarna berättade. Det klingade så vackert, som om det varit änglaröster, och jag är säker, att ängeln sjöng med. Men huru tant Karins hjärta klappade!
Salik kastade sig upp med sin sköna börda framför sig. Hon hade ej hunnit tänka, hon visste ej om hon borde ropa om hjelp. Nu flög det ädla djuret snabbare än en jagad fogel, lättare än gazellen. Det frustade eld ur vidgade näsborrar, det flög allt hastigare, dess hofvar syntes ej vidröra marken. Alhejdis hjerta klappade af tjusning.
Men när greven slutligen kom, kom han godvilligt, gick med raska, tysta på-tå-steg tätt förbi länsman och klappade honom i förbifarten på axeln. Länsman såg upp över brillorna. Ursäkta att jag sitter och niger, sade han. Men det tar på krafterna att kuska efter greven en hel dag. Greven drog en stol fram till bordet och slog sig ned mitt emot länsman, som tog fram silverdosa och bjöd en pris.
Han vände genast om, sprang till henne och nalkades den lilla näpna damen rullande i gräset som en skallerorm, i det han hela långa stycket stupade kullerbyttor för att på detta sätt vinna på en gång hennes beundran och sympati. Hon skrattade så hjertligt och klappade i händerna.
Herr Adolf bad sin hustru att tala med fru Granberg, för att få henne att intressera sig för Nadja, men fru Bäck ville icke. Gå sjelf sade hon mig förstår hon icke, och dig tycker hon om! Hon är inte af mina får. Och dermed tog hon sin man under hakan, klappade honom beskyddande på hans bleka kind och gick.
Albert vinkade dem till sig för att göra Sara ett nöje. De kom barhuvade och långlockiga. Sara höll med svårighet tillbaka en glimmande tår, teg, men klappade dem kring huvud och hals. Albert sade: Tänk likväl, Sara, om dessa vackra barn skulle sakna föräldrar? Far och mor kan de inte ha varit utan, eftersom de är till. Men om deras far och mor ...
Alla utom syster gjorde vad han ville. Han behövde bara skrika så högt, att hans mor hörde det. Och så fick han sin vilja fram. Varje dag kom det också tanter på besök. De hade choklad och konfekt med sig åt honom. De togo honom i sitt knä, klappade och kysste honom och sade: Nu blir mamma snart frisk igen.
Skulle hon ha tagit honom upp i sitt knä, då han var liten, och smekt honom som gamla Kerstin gjort? Han såg på fotografierna, på det unga ansiktet, de stora ögonen, munnen, som log. Nej, det skulle inte ha känts, som när farmor närmade sitt gamla rynkiga ansikte mot honom eller som när Kerstin klappade hans kind med sina hårda, valkiga, blåådriga händer. Kanske som när Rose ? Eller hur?
Hans hjärta klappade snabbare, när han tänkte på vad Rose skulle säga, när han lämnade kuvertet. Hur skulle hon bära sig åt? Skulle hon tacka? Han visste inte vad hon skulle göra. Men hans hjärta klappade hårt av spänning. Det blev emellertid inte som han tänkt. Han kunde inte förmå sig att lämna henne kuvertet. Han hade det i fickan. Han kände på det.
Jag har föraktat och slagit sönder deras gudar, men aldrig krupit för de mäktiga, och för sådant får man ära, när man blir till åren. Och vilka bilder slog du sönder? frågade jarlen. Freyjas och Kristmoderns och kanske andra. Jag räknade dem inte. Ingemund och Hallsten bytte en blick och gjorde flera gånger korstecknet. Jarlen log en smula och klappade den gamle på skuldran.
Dagens Ord
Andra Tittar