United States or Ethiopia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon satte sig upp i sängen och betraktade mannen, som låg med ansiktet till hälften nedborrat i kudden. Och åter såg hon, att hans ansikte var ganska likt ett barns ansikte. Hon fick lust att leka med honom, kela, bära honom, trycka honom hårt mot bröstet. Hon tog sin huvudkudde, lade den på armen och strökt den kärligt med kinden.
Men i detsamma tänkte jag, att det jag med mig förde var icke allenast snön på blommorna utan fastmer hårda haglet, och det stack mig som en lansspets i hjärtat. Ändock Ebba Brahe tog mig så kärligt i famn, förmärkte jag snart, att hon var rädder för det jag hade att säga henne.
Och när de hade lagt in tillräckligt med lammalår och »stångjärn» som brännvinet då för tiden kallades steg »Fiffen» upp, gick bort till gamle Kristoffer, lade kärligt sin arm om hans hals, kysste honom enligt gammaldags sed ljudligt på kinden och sa: Många gånger har jag farit här förbi, men jag har aldrig kört in jag visste ju inte så noga, hurudan du var.
Hon stannade vid en gammal mossbevuxen tall, klappade honom kärligt och sjöng nu i en annan ton: Och när jag står brud, så är jag så fin i pärlor och skrud, som gyllande skrin, och då säger prästen amen. Men tallen i skog min fästeman är, han tager mig nog, han har mig så kär, och nu säger berget amen.
Och hur han än förde dem under kärligt skämt, fick han aldrig ett ljud till svar. Stackars barn, sade han, de äro för blyga att dansa med en så hög herre. Låt hämta ut mjödhornet! Slå inte ned ögonen. En klunk mjöd lossar på tungbandet. Så snart den första fick hornet i sin breda hand, tömde hon det genast begärligt i ett drag.
Men jag hade inte legat länge, innan Ebba kom tillbaka, föll mig om halsen och sade, att hon nu väl visste jag vore hennes uppriktigaste vän; jag skulle förlåta henne, att hon så hastig varit mot mig och inte strax velat tro det. Vi hade då ett långt och kärligt tal med varandra allt tills dager vart.
Och när männen på orten frågade honom om hans hustru, sade han: »Hon är min syster.» Han fruktade nämligen för att säga att hon var hans hustru, ty han tänkte: »Männen här på orten kunde då dräpa mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så fager att skåda.» Men när han hade varit där en längre tid, hände sig en gång, då Abimelek, filistéernas konung, blickade ut genom fönstret, att han fick se Isak kärligt skämta med sin hustru Rebecka.
Ditt hjärta sofver, men din ande vakar, Din skuggbild är det, som så kärligt ser Ur hvarje blommas daggbestänkta öga; Med fågelsången, som ur parken skallar, Melodiskt blandad, når din röst mitt öra: En hviskning sänder du i hvarje fläkt, Ett budskap med hvar sky, där oppe tågar; Och jag förstår din vink och lyder den. O, hvad är sorgen, på hvars altar vi, Nattvandrande i stoftets dalar, offra?
Jaja, Jesper, det kan en ju inte undra på. Men så ä ju också fruntimmer inte goda att bli kloka på: hundingen vete, om de själfva riktigt ha klart för sig, hvad de vilja! Åhjo, men det är inte alltid de komma underfund med det i rättan tid. Nu har Helena sett, att mor och jag har skam till sägandes lefva skäligen skapligt och kärligt samman, fast vi nu ha varit gifta i öfver tretti år.