United States or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Känner han icke igen Kristin? säger hon. Han måtte icke göra det. Och då torkar hon ögonen igen. Hon beskrifver nu sina lidanden för jungfrun, som tar fram små matvaror ur en pirat. De hvita gummorna öppna nu halfhöga samtal och Kristin ber jungfrun icke visa hvad hon har i piraten, ty de äro så afundsjuka, de andra. Och derför smyger jungfrun in en gul riksdaler i psalmboken på nattbordet.
Och när det var färdigt, klappade brudgummen i händerna: Var så goda och ta en smorrgås! inbjöd han. Men var är pastorn? krusade gummorna. Utan pastorn ville ingen börja! Och professorn? Var ha de tagit vägen? Ja, si då går det rakt inte an att börja! Det ropades och letades, men intet svar.
Pastorn grep honom genast som en jämbördig ståndsperson och slog upp samtal, som gummorna belyssnade med spända ögon och öron, för de trodde alldeles säkert, att professorn var en spränglärd man. Men Carlsson kom in och förkunnade, att allt var redo och att man bara sökte efter Gusten för att få börja. Var är Gusten? ropades nu ute på backen och upprepades ända uppåt logen. Ingen svarade.
Och när det var färdigt, klappade brudgummen i händerna: Var så goda och ta en smorrgås! inbjöd han. Men var är pastorn? krusade gummorna. Utan pastorn ville ingen börja! Och professorn? Var ha de tagit vägen? Ja, si då går det rakt inte an att börja! Det ropades och letades, men intet svar.
En träl förblev han i alla sina tankar, ty han visste ingenting annat om världen än vad trälarna visste. Det var Folke Filbyters fröjd att hålla bröllop för sina trälar. Helst ställde han det så, att han gifte ihop en ung träl med någon av de fulaste och skrumpnaste gummorna.
Pastorn grep honom genast som en jämbördig ståndsperson och slog upp samtal, som gummorna belyssnade med spända ögon och öron, för de trodde alldeles säkert, att professorn var en spränglärd man. Men Carlsson kom in och förkunnade, att allt var redo och att man bara sökte efter Gusten för att få börja. Var är Gusten? ropades nu ute på backen och upprepades ända uppåt logen. Ingen svarade.
Hon bultade förfärligt i väggen och skrek, skrek åter igen med den der hemska rösten, som inte liknade en menniskas klagorop och inte heller ett djurs tjut, utan båda gemensamt. Ähä! sade gummorna åt barnen, hör ni nu, tomten kommer redan! Barnen böjde sina hufvuden åt sidan och slöto ögonen. Och nu behöfde de vaggande inte mer sjunga; barnen voro så tysta, att de knappast andades.
Men när han går och mottagit hennes sista, brinnande kyssar, när han ändtligen efter att ha bockat sig för gummorna och sköterskan kommer ut ur sjukluften och andas under träden på gården, så känner han liksom en skuld, en illa placerad skuld, som icke kan betalas med annat än evig tacksamhet och litet mat i en pirat och en riksdaler i psalmboken, och han skäms öfver att han är glad att vara ifrån lidandets brunmålade sängar.
Hon svarade: Jag sitter och tittar på gummorna och då måste jag fråga mig själv: Vad ska jag ta mig till, när jag engång upphört att behaga? Jag blir drinkare. Säkert. Lizzy slöt ögonen och mumlade: Jag känner bara ett rus det erotiska. Fru Olga ringde med nycklarna och gick. På en annan bänk sutto doktor Karolina och Betty Willman med den sokratiska näsan.
Men så en sommar kom någonting, som var vida märkvärdigare än både kometer och missväxt samt bragte gummorna att häpna och gapande ängsligt hviska om den antikristiska nöden eller världens undergång. Det var ett förfärligt vidunder, som drog fram på Skåneslättens vägar och skrämde skjutsar i sken. Först kom en häst.