Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Låten honom sluta eder till sitt hjerta, så ovärdiga I kännen eder! Om I så gören, skolen I komma i beröring med det blod, som flyter från hans sida och som ögonblickligen renar från alla synder. Reformatorn Martin Luther trodde, att Herren Jesus skulle komma någon påskvecka.
Men kom ihåg att jag hatar henne, om det så var mitt sista ord.» Hon reste sig från skrifbordet och såg på pappersarket som låg der fullskrifvet; hennes lugna, säkra stil var orolig och nervös. Ja, hon hatade, hatade med hela sin naturs intensitet detta blonda, hufvud, som kunde hvila så mjukt mot ett hjerta och vrida sig undan så behändigt och lätt.
Och hon förde fingret till skriften i David Rygelii postilla, läste: "Så säger ock Salomo: Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med wishet, han skall friad varda." Vartill Paulus i första Episteln till de Corinthier, 3 kapit. 19 vers genmäler: "Ty denna wärldens wishet är galenskap för Gud, efter som skrivet är: Han griper de wisa uti deras klokhet."
Jag är en stackars öfvergifven, eländig, obildad flicka. Herre Gud, hvad jag är olycklig. Kära barn, jag vet inte hvad du menar ... hvad skall jag göra med dig? Gråt för all del inte. Jag förmår inte se det. Inte tårar, nej, för all del. Stig upp! Lugna dig! Mitt hufvud bränner alltid och mitt hjerta slår alltid. Kan jag rå för det? Jag är sådan.
Ingen vänlig blick, glad öfver din tankes fägring, kunde då mera glädja ditt hjerta; hvarje hånleende, hvarje omild sträfhet var ju då i alla fall förbi! Jag mins en saga, den liknade ditt öde. En ung qvinna hette Dunkla.
Ännu ville den unga qvinnan bedja, men den gamla kastade på henne en ond blick, och hon teg. Och bort gick Dunkla, och hon styrde sitt hus, och hon gjorde mycken nytta; men hon gick genom lifvet som en död, ty hon egde ej ljud för sitt hjerta och sin själ.
Man säger, att jag liknar min far till det yttre, min mor till det inre. Fru Meilert drog henne tyst ned i soffan bredvid sig. Tala litet om din mor, om hennes sista stunder. Du anar icke, hvad hon en gång var för mig. Hanna smålog bittert. Och ändå hade ni hjerta att öfvergifva henne!
Hustrun var mången gång djupt bekymrad deröfver, men hon hade ändå inte hjerta att säga stort något åt sin man, då den stackarn nog äfven eljes grämde sig deröfver. Och hvad kunde han hjelpa det, då han försökte göra sitt bästa och ändå inte lyckades. Petu och Ville vaknade. De voro båda friska, glada gossar, om visserligen också litet för mycket sjelfsvåldiga. Den ena var fem år, den andra tre.
Vesterns himmel fällt sin purpurskrud, Natten fästets stjernelampor tänder Och sitt första ömma klagoljud Näktergalen, lyss! från dälden sänder. Hvad föder, o Sångare! väl i Ditt hjerta Den trånande längtan, den eviga smärta, Hvars makt Du förkunnar med smäktande röst? De hinna, Du späde, då äfven Ditt bröst?
John bryr sig inte om det, tänkte hon; knappast skulle han lägga det på sinnet, äfven om jag skulle förälska mig i någon annan. Nymark beundrade hennes fina nackhår, hvilka slingrade sig i lockar ner på det hvita hullet. "Hvad menar ni, fru Karell? Kommer jag att lyckas?" "Man kan ju försöka." "Ni småler. Det ger mig hopp. Åh, ni har inte hjerta att säga nej." "Men hvarför?
Dagens Ord
Andra Tittar