Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 oktober 2025
Glädje möttes dock nu i det älskade hemmet ej mera, Tystnad och oro blott, ovanliga gäster om julen, Mötte hon där. Förgäfves i glans från glimmande kronor Strålade festliga ljus, förhöjande prakten i rummet; Skarpare blott sig röjde den mulnande sorgen där inne.
Jag lät mig viljelöst föras av min hustru, och jag tog emot varje intryck med en rörelse, som hade jag varit tolv år yngre och varit på väg ut mot nya, okända mål, vilka skulle förändra mitt vardagsliv och öppna nya vyer över hela tillvaron. Min hustru syntes mig föryngrad liksom jag själv. Hennes ansikte var färgat av en mjuk rodnad, och ögonen lyste med den glans, som kommer av lycka.
Hon stirrade på honom med en visionär glans i blicken. Jag visste hela tiden att du narrades, jag har sett dig gå förbi fönstret flera gånger, flera gånger! Och hon sjönk ner i soffan med huvudet i händerna och grät. Tomas ville sjunka genom jorden. Förlåt mig, stammade han.
Så, när ålderns långa afton skymmer, Flykta själens jordiska bekymmer, Och dess himmel går förklarad opp. Är det svårt att lifvets dag försaka, Kan du önska dig dess glans tillbaka, Då din kväll är ljus som stjärnerymden Och omätligt såsom den ditt hopp?
Hel Dig här, Du Jacobs trygghet, hel Dig i Din äras glans; Se, Du hastar hän till striden, glad som jungfrun till en dans, Stark som vårens flod från Hermon ned uti Dameseks dal; Ho kan väl dess vågor tälja? ho kan Dina kämpars tal? Härligt slå de vid hvarannan, härlige i vapnens dån, Såsom palmer invid vatten, cederträd på Libanon. Ho är då som Du, Din like? ho han stånda Dig emot?
Sömnen blekte henne dock snart, och »spektorn» gick. Tidigt på morgonen fick han bud, att hon var död. Hon hade aldrig vaknat. I hemmet. Fina stod vid pulpeten och bläddrade i kontorsböckerna. Det Mäienenska blodet på hennes kinder hade koncentrerats inom några skarpt begränsade konturer, och de energiska blickarne hade under tio förflutna år icke förlorat något af sin glans.
Hon visste att William hade en viss svaghet för blankt stål; han ådagalade bland annat en rörande omsorg om sin pennknif, hvilken aldrig låntes bort och som alltid polerades noggrannt för hvarje gång den begagnats; hon hade så ofta sett honom sitta och betrakta det blanka bladet, glädjande sig åt dess glans när det gnistrade mot solen.
DANN. Det var en blick, ett mänskoöga bara, Jag såg, men detta öga, denna blick, Dess färg, dess djupa glans, dess hela skick Såg jag i vida världen blott hos tvenne, Hos honom, honom, flicka, och hos henne. v. I himlens namn, kom, hjälp mig, herr von Dann! Kom, hjälp mig att mot målarn strida! Han kommer, båda komma, Trygg och han; Han fått den gamla dåren på sin sida. v.
Jag skall åt dessa ädla offer ge härlig dödssalut och följesvenner på färden till en bättre värld. Upp, knektar! Till luntorna! I kretsar utaf eld må alla murar flamma högt af vrede! JOHAN FLEMING. Är detta ärans glans, är det den lager, jag drömde hjälten ge en evig dager? Fins intet ridderskap i Sverige kvar? Vårt forna fromma folk, hvar fins det? Hvar?
På ditt hemlands kust, den borg helt nära, Där som kung du i glans skall bo, Under Vidars klippa en stormig julnatt Togs jag upp ur vågen, ett bortvräkt barn. Så hon talte. Blekna ej, o fader! Hennes blod på mitt svärd du ser. Morvens mö, Oihonna, min brud på hafvet, Var din dotter, kung, och min syster var. Dö hon ville, dö för mig. Jag bringar Hennes hälsning." Han teg.
Dagens Ord
Andra Tittar