Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 oktober 2025
Det flög en reflex ifrån solens gyllene glans från hennes hufvud, från hennes ögon, hvilka ej lämnade björnen. "Björntasse, Myrtus, Storfar" ruskade på sig. Han kände sig besviken, nedslagen och besvärad. Efter en stunds begrundande sänkte han hufvudet, som skamsen, och luffade iväg inåt skogen utan att följa den bortflydda kvigans spår.
Det var inte skojandet med Köttlund, som i Stellans ögon i första hand gav dem deras strålande glans. Det var samvaron med Kalle. Han skulle ha känt samma lycka bara av att vara tillsammans med honom. Han gick fullkomligt upp i sin nye vän och hövding.
Många ögon fylldes av tårar, och en fuktig glans i den unge konungens blickar vittnade om huru kär den hädangångne varit för honom, såsom för hela fäderneslandet. Kistan nedsänktes i gravvalvet, omgiven av de fanor, vilka den tappre fältherren själv i livstiden tagit från rikets fiender.
Tjust han beundrar sig själv: förstenad i blick och i hållning vilar han där och liknar en bild av pariske marmorn skådar ett stjärnepar sina egna strålande ögon, skådar ett hår, dionysiskt rikt och värdigt Apollon, fjunfri kind och retande mun och skinande axlar, lemmar med glans av snö, som genomskimras av purpur. Narkissos var förtrollad av sin egen spegelbild.
Petros' ansiktshy var askgrå och djupa blå ringar hade tecknat sig under hans ögon; men viljans styrka präglade ännu de slappnande dragen med ett uttryck av kraft, och ögonen, ehuru de märkbart förlorat sin glans, ägde ännu den fasta, genomträngande och bjudande blicken.
Gömd bland harems stolta lunder, Utan glans af konstens under, Utan prakt och flärd, Smyckad blott af söderns sommar Står en rosenhäck och blommar, Vigd åt hjärtat, Härskarns lugna värld. Krona ses han här ej bära, Ingen dyrkans kulna ära Här hans bröst begär; Blott af hourikyssars nektar, Västanvindar, balsamfläktar, Kärlek, kärlek, Får han mötas här.
När han blir varse mig, får han först en underlig glans i ögonen, som om han hade förtalat mig hela vintern och hade ont samvete, denna egendomliga glans, kanske uppkommen av en hornhinnans spänning, då pupillen skall vidgas för att kanske läsa i den andras ögon vad den tänker.
Solkanten visade sig, och i brådhast stod hela den bländande skivan över synranden för att med saktad iver lyfta sig högre. Assim sänkte sin panna och bad: Sûrya , jaga mörkret ur mitt sinne, där det råder, medan jorden badar i din glans! Sol, härliga drottning, lyssna från din höga eldskimrande vagn till sonen av fäder, som ägnat dig tusen sånger, otaliga offer! Hav förbarmande med mig!
Skall sången om Finjals ätt Med fruktan flyga min kväll förbi, Att ej er nesa må röra Dess vingars strålande glans, Och sagan i Lochlins land Förtälja Hjalmars, den ädles, fall, Och hånfullt nämna, att ensam För er, för trenne han föll? Upp, Gall, du är kungason Som han, förstfödde bland bröder, du, Gå, strid allena och stupa, Om segern sviker ditt svärd!"
Han fann det fullt af klarhet, såg en himmelsk glans Omsluta jungfrun, där hon stod i snöhvit skrud, Af skönhet strålande, förklarad, helgonhög. Dock sökte han att egga sina vänners flock Att nalkas skenet och att störa jungfruns frid. "De nalkades, de stannade. En snabb minut, Och gripna af demonisk fasa, flydde de.
Dagens Ord
Andra Tittar