Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 juni 2025
Allt är förvandlat, sedan jag sist såg er, herr riddare. Vill ni stiga in i denna dödens boning, så är ni under detta tak den ende levande jämte mig. Nej, svarade riddaren, jag har avlagt ett löfte att icke inträda under ett av människohänder byggt tak. Dödens boning är för övrigt här ute lika väl som där inne.
LEONTES. Du ser Den ende här, som räddats; blott ur hafvets våld Likväl, men ej ur dödens. LEIOKRITOS. Djup hans dvala syns, Och smärtsamt är att finna, att förhållanden Vår hjälp försenat; mest dock för de andras skull, Dem böljan slukat. Landsmän voro de kanske, Hellener födda. Denne man är blott en slaf, Att döma af hans klädnad, blott en rå barbar, Som byte tagen eller köpt på okänd kust.
Välan, min tärning fallit: hvad mig återstår, Är ställa järn mot järn och trots mot trots, att gå Mot ödet med dess öfvermakt, det rättas makt. Men lif, mitt varma, unga lif, farväl, farväl! Din honungsljufva blomning, att få sluta den I dödens vinter räknar jag för vinning nu. Dock, tomma tankar, viken! Handling kräfves här.
"Främling, granne", så han sade, "broder, Du, hvars blick ej än som min af dödens Skuggor skyms, säg, har i dessa nejder Du en kvinna sett, vår ädle furstes Helgonmilda, olycksfödda maka? Länge här jag henne sökt förgäfves, Och min kraft förgått, min dag är liden; Sågs hon, o, ledsaga då till henne Mig, den brutne, döende, hvars hjärta Klappar fridlöst nu de sista slagen."
Hans stål Sågs, en ljungeld lik, i hans barm sig gömma, Och han sjönk på klippan i dödens ro. Stunder efter stunder flydde. Dagen Mätte stilla sin vandrings ban. Som han sutit, stel som en stod på grafvar, Satt orörlig tigande Fjalar kvar. Hvad han tänkte, visste ingen. Fasan Från hans sida hvar kämpe skrämt. Sjolf, den gamle, ensam, och Dargar, siarn, Stodo när och sågo hans andes strid.
Är det han, livets och dödens herre, hos vilken jag väckt anstöt när jag vid läsningen av skriften »Om glädjen att dö» gjorde experiment med att dö och trodde mig mogen för det eviga livet? Är jag Flegyas, dömd till Tartarens dödsvånda till följd av sitt övermod, eller Promethevs, straffad medelst den sargande örnen därför att han avslöjat makternas hemlighet för de dödlige?
Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden. Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.
LEIOKRITOS. Ord, hastigt sagda, flyktiga som vindens fläkt, Hvad makt I ägen att ur rymden af min själ Bortsopa dessa sorgens moln, som skockats där! Men låt mig höra äfven gudens svar, hvad lott Hans höga tempeltjänarinna bådar mig; Ty mänskoord, de äro dock blott mänskoord, Och lätt kan ödet smeka med sin ena hand Den stund, det med den andra mättar dödens hugg. ADAMASTOR. Så händer.
EUBULOS. Kanhända, om ej denna dödens blekhet låg Uppå hans trotsigt böjda läppar, om hans kind Bar färg af lif, om ögat ägde eld och glans, Såg jag TEKMESSA. Hvad såg du, skynda, svara, säg mig, hvad? EUBULOS. Såg jag dock nej, hvem ser väl det omöjliga? TEKMESSA. Säg ut! Kanske omöjligt syns, hvad möjligt är.
Han har aldrig varit sjuk en timme se'n fast han nu är öfver 25. Men han skötte undan i ett tag doktorn sa, att han nästan aldrig hade sett ett barn så inne i dödens käftar. Glädje har jag af pojken också. Hemmanet sköter han som han hade gått på landtbruksskola och läser så mycket böcker och följer med i allting på lediga stunder.
Dagens Ord
Andra Tittar