Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 juni 2025
I kapitlet Den sista nattvandringen , som även i övrigt företer flera olikheter, låter Rydberg i första versionen Erland sedan han stött jaktkniven i Sorgbarns bröst och sagt den lille »pilgrimen från helvetet» farväl för alltid vid sin hemkomst till slottet finna fru Helena och den lille Erland slumrande i dödens sömn.
Så anföres som bevis för oberäkneligheten af dödens ankomst historierna om hur Fabius drack in ett hår med mjölken och dog deraf, hur en ostra liksom en örn släpptes ned på Æschyli flintskalle, hur Catulus afled af kolos, och Priseus af ett fiskben.
Men sedan sjönk hon ihop, och vi sutto andlösa, girigt sökande efter ett tecken, att hon ännu icke lämnat oss och gått. Så slog hon upp sitt vänstra öga, som Sven en gång hade gjort, och hennes blick sökte min. Jag böjde mig över henne och såg, att hon försökte tala. Men hon förmådde det icke, och med ett uttryck av outsägligt lidande sjönk hon tillbaka i den dvala, som är dödens förebud.
Denna tystnad var likväl ej dödens. De djupa ledens brist på bildning och omöjligheten för dem att komma sig till den på annat sätt än genom svenska språkets förmedling begynte likväl småningom kännas tryckande för folket sjelft och det egna språkets tillbakasatta ställning förekomma detsamma förnedrande och onaturligt.
Säkert lätt, som en sådan sorglös, genomsjelfvisk natur måste göra. Tänk, att ega ett hem, som vore ens eget! Att omslutas af fyra väggar, hvilka begränsade en hel liten verld af trefnad och ömhet! Hon kom nästan ej ihåg att hon egt ett eget hem; det hade alltid förefallit henne som en bit ödemark, ända tills dödens frid ljutit sitt rörande, försonande skimmer deröfver.
Dödens tåg går vidare, och när den platsen kommer, som är öppen för honom i tåget, skall han följa, och hans plats på jorden skall stå tom, och ingen längtan skall räcka till att kalla honom tillbaka. Men där tåget synes sluta, skymtar som en dager av morgonrodnad.
Är icke lifvets bästa fröjd ändå I dödens stilla gårdar såsom hemma? Välkomna, bilder från min ungdomsvärld, Förtroliga gestalter, utan omsorg Och utan strid, med hjärtan, fulla blott Af stundens skänker, och med ögon, blinda För hvad en framtid i sitt sköte bar! Välkomna!
Ty Tigern lik, som springer opp Från Meroms hvass och, med ett hopp, Sig mordiskt kastar på Gazellen, Som nalkas vattnet under qvällen Och knappt sin ovän kännt igen, Ja, knappt en fara anat än, Då ren Hon spörjer i sitt hjerta Den hvassa klon och dödens smärta; Så lömsk, försänd af osedd hand, En pil på flyktingen sig kastar, Der sorglös Han i skuggan rastar Och hugger i Hans barm sin tand.
Men i spetsen gick fanan, och se hon bar icke sorgen längre, ty det svarta krusfloret var blivet gnistrande vitt; fridens ängel hade andats däröver, dödens ängel hade fläktat med sin vinge.
Med brottslig känsla tig! SIGRID. Hvad är mig far och namn och alt mot honom, i lifvet falskt, i dödens stund ändå, engång, vill hjärtat fritt och öppet slå! Jag älskade dig en gång, Daniel Hjort: o, säg du ej det hemska brottet gjort. Du det ej gjort? Ett svar! Du tiger ... tiger? DANIEL HJORT. Jag älskade dig en gång, Sigrid Stålarm: jag tiger, ty jag dig ej krossa vill.
Dagens Ord
Andra Tittar