Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 juni 2025
Gran-skåden denna båren Och thenna skönheets roos, i bästa ungdoms-våhren Aff dödens kalla nord ifrån sin ädla stamm Affrijfvin, nederlagt! Kom, kommen, träden fram I, som ehrt fåfängt hopp med dårlig vällust spijsen Ok med olustig lust the glade sorger lijsen, Til högheet, prål ok makt igenom eld ok siö Med fahra fijken ok ey tänken til at döö!»
Han vet, att denna här ej liknöjd går De nesans steg; hans bud har föreskrifvit, Att bitter harm förtynger hvarje spår, Han vet, att i hvart bröst bor frätande ett sår, Mer kvalfullt, än om dödens hand det gifvit. O denna här!
Men nu kanhända lefver du, beröfvad allt, Som ger åt lifvet värde, är en slaf kanske, Ett mål för hätska fienders begabbelser Och suckar, smidd i bojor, stängd från solens ljus, Så ung och dock så hopplös, efter dödens lott.
Hon vet ju icke vad som kommer att ske; vem kan säga henne huru något kommer att ske? Ingen människa har makt över vinden, till att hejda den, ej heller har någon makt över dödens dag, ej heller finnes undflykt i krig; så kan ogudaktigheten icke rädda sin man.
Och blinda kulor hveno Kring honom hvarje stund, Och dödens ädla skördar, De föllo i hans rund; Han gick dock ej från stället, Hans lugn var lika gladt, Och ingen kula rörde Den gamle, där han satt. Och i beständig växling, Allt efter lyckans lek, Omslöts han af en skara, Som frambröt eller vek; Men hur ock striden hvälfde, Fick gubben ostörd bli, Och vän och ovän lika Gick vördande förbi.
Med en sådan död följde ju martyrkronan, det bästa av det eftersträvansvärda, det, för vilket så mången med hänförelse kastat sig i dödens armar. Petros, uppbäraren av den härskande kyrkans rättigheter och plikter, hade således fruktlöst använt övertygandets vapen. Det återstod att nyttja våld.
Alltför mycket hade han tyckt sig genomträngd av känslan av alltings förgänglighet, så nära inpå dödens och vanvettets ansikte hade han alltid stått, att han tyckt sig leva endast för att lära sig dö. Men nu föll det honom in att fattigdomen vore den största förbannelsen. Om han ej vore fattig, skulle han lätt kunna bli kvitt Nilenius.
Och ogärna, med långsamma fjät nedstiger jag till smärtornas och dödens, de sömnlösa nätternas och demonernas dal, där min lilla Beatrice väntar mig och misteln, som jag hade lovat henne; den grönskande kvisten, som växer mitt ibland snön och egentligen borde avtagas med guldskära.
Nåväl, om ni, befriad, vill ingå i min tjänst och öfvergifva er plats i Warschaus hof hos Sigismund, så tag på tillgift och försoning här min hand emot. JOHAN FLEMING. Ers Fursteliga Nåde! Så högt jag skattar edert ädla anbud, så högt ni säkert ock den känsla skattar, som här vid dödens rand mitt svar dikterar.
Hon förbannade världen, som hatade och förföljde henne, hon smädade Gud, som hade förbarmande med alla andra, utom med henne. Men modern låg där, styf och kall, med slocknade ögon, blå läppar och dödens blekhet öfver sitt anlete. Hon vaknade icke till lif af hennes smekningar och hörde icke hennes klagan. Ingen hörde den, och ingen brydde sig om att komma och trösta henne.
Dagens Ord
Andra Tittar