Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juni 2025
Hon talat så, och från sin hjässa lyfter hon Den yppigt vilda kransen bort Och löser halmens gördel från sitt smärta lif Och blickar opp på nytt och ber: "O furste, furste, glöm af nåd din vrede nu, Ett flyktigt ögonblick, ej mer, Låt mig ditt anlet se, hur det i mildhet syns, Och låt mig tacka dig och dö!"
Men nu dånar musiken från Blåporten, folkmassans blickar söka den omtyckte monarken och gunstlingen känner sig för en stund värmd av de korseldar som gå förbi honom till hans höge granne. Dagen därpå kunna vi söka upp gunstlingen, greven och adjutanten i en studiekammare långt uppe på Regeringsgatan.
Men enär deras sammankomster skulle vara lönliga, så vore den sena aftontimmen den lämpligaste; först då vore Eusebia överlämnad åt sig själv och kunde njuta av ensamheten. Den bakport, varigenom Klemens denna gång inkommit, skulle då stå öppen, och som inga fönster vette åt gården, så hade han icke att frukta oinvigda blickar.
I varje fall fick Petrus sitta i lugn och ro och smeka ömsom campagnan, ömsom respläden med sina blickar till tåget äntligen stannade i Florens. Men då möttes han av ett annat problem. Han hade elva kolli bagage, och inga pengar.
Hennes blickar hade nått litet längre, anat nya frestande utsigter, hvilka drogo henne till sig, fastän hon ännu inte klart kunde skönja dem och inte visste om det var något godt eller ondt, som från det hållet skulle möta henne; men hon brydde sig inte heller om att närmare forska derefter. Friare voro de åtminstone och gladare, och med nyhetens berusning drogo de henne till sig.
Åt Minna gif ett uttryck, som om lunden Med löfvens tusen tungor, som om vinden Ur hvarje fläkt, ur hvarje stråle dagen Till henne skulle hviska: "Du är mor!" Låt kölden smälta på dess makes panna, Gif faderskänslor åt hans marmoranlet Och låt hans blickar röja, att han då Begriper värdet af sin stulna lycka. Mig må din pensel vårdslöst kasta ut Bland klipporna, som trona där i fjärran.
Oförmärkt och sakta började Hemsöborna gå i stilla drömmar, kasta långa förstulna blickar uppåt storstugan; sågo de en ljus sommarklädning skymta i ängen, stannade de och stodo njutande av anblicken såsom framför något vackert; varsnade de ett vitt flor på en italiensk halmhatt, ett rött sidenband om ett smärt liv i en båt på viken mellan skogens granar, blevo de tysta och andaktsfulla av längtan efter något de ej visste, som de ej vågade hoppas, men som de drogos till.
"Och så hastigt. Var han sjuk ens en vecka?" "Fem dagar." "Bara fem dagar? Det måtte kännas tungt." I början voro alla tysta och allvarsamma, isynnerhet i salongen, der Alma satt. I ansigtsuttryck, blickar och röst sökte de inlägga deltagande och tvingade sig att iakttaga ett yttre skick, som föga svarade emot deras inre känslor.
Hon frågade då: »Har du gott att meddela?» Han svarade: »Ja.» Därefter sade han: »Jag har något att tala med dig om.» Hon svarade: »Tala.» Då sade han: »Du vet själv att konungadömet tillhörde mig, och att hela Israel fäste sina blickar på mig, i förväntan att jag skulle bliva konung. Men så gick konungadömet ifrån mig och blev min broders; genom HERRENS skickelse blev det hans.
Då Adolf var utom synhåll från huset, sprang hon fram till honom, stälde sig rakt i vägen och sade med sin vänligaste röst: Jag har hört på herrn Herre Gud, hvad herrn sjunger, det är så en kan bli tokig för mindre! Adolf smålog, han tyckte inte illa om smicker. Nadja stod med vidöppna ögon och såg med förtjusta blickar på den unge mannen. Hvad herrn har blifvit gentil och vacker!
Dagens Ord
Andra Tittar