Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juni 2025
Höj ditt öga och se, om bland tusende varelser, son omgifva oss, någon enda lyfter sig upp ur sitt hvardagslif för att Iefva såsom vi. Ser du någon enda vid vår sida? Och hon blickar omkring sig och ser ingen.
Emellertid fortfar bullrandet, och jag tror mig förstå att de där fruntimren vilja inbilla mig att det är klappandar. Sådana enfaldiga slughuvuden! Men i samma veva ändra kamraterna på crémeriet sitt uppförande mot mig, och en dolsk fientlighet yppar sig i anspelningar och sneda blickar.
Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder; ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet; ett släkte huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar! ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
Hans mun var brännpunkten för de tusendes blickar. Vid de uppehåll han gjorde rådde en hemsk stumhet, som i naturen efter ett åskslag, och människorna där nere i skeppens, där uppe i galleriernas halvskymning syntes förstenade. Klemens, som var i talarens grannskap, hade kastat sig på knä.
Doktorn såg på bordet och på fönsterbrädet. Bläck och penna? Sådant fans inte. Tiina Katri sprang in till gårdsfolket för att begära. Doktorn undvek Holpainens frågande blickar och såg ut genom fönstret. Kan hon botas? frågade pastorn, men fick intet svar. Heikura hemtade sjelf papper och bläckflaska samt penna och stälde dem på bordet. De voro alla tysta, under tiden doktorn skref.
Hennes röst lät gråtfärdigt bedjande och dock behärskad som om hon erinrade honom om ett löfte... något gammalt löfte, som han kanske helst ville glömma... Och han vände bort huvudet och mumlade något, medan hennes blickar oavvänt hängde vid hans mun... Så gingo de in, och det blev tyst. Klockan hade blivit elva. Tomas steg ombord, gick ner i aktersalongen och lade sig halvt avklädd på en soffa.
"Ack, hvad den dagen flyr!" Säga de andra nu. Jag: "Hvad den långsamma är! O, att den ville fly! Kommer ej kvällen snart, Kommer ej nattens ro?" Jag blickar på tärnornas skara, Jag spanar och spanar beständigt; Den skönaste ville jag välja Och sviktar dock ständigt i valet. Den ena har klarare ögon, Den andra har friskare kinder, Den tredje har fullare läppar, Den fjärde har varmare hjärta.
Han var vaken, Ella, som nyss sofvit så godt. Han stod der tyst och axelbred som förr, lugn och sansad. De sista dagarnes öfverretning var öfver. Hans ljusa hår föll slätt och rakt ned och bildade en ram om ansigtets runda oval. Ögonen voro ej som i går blodsprängda och blickade ej mer eldigt omkring, hans blickar voro tvärtom lugna och milda.
Här, konung, djupt i dalen märks af stormen nu Blott brutna ilar, men där oppe rasar den Ohämmad, bryter pinier ned och jagar vildt Mot strandens hällar hvita vågor söder från. Jag blickar ut mot hafvets vidd och varseblir Två skepp i kamp med böljorna; det ena, kändt, Bär hit från Sparta dina sändebud och når, Af vinden gynnadt, hamnen vid din kungaborg.
Så småningom bortskymdes hans bild för deras blickar, och de lämnade bakom sig den igenvuxna trädgården, parken och skogen. Lena sågo de ej till förrän i det ögonblick, då de stötte båten ut från land.
Dagens Ord
Andra Tittar