Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Eller av annan orsak kanske, ty somt är uppenbart och somt är förborgat. Med honom har I handlat i fyratio år och han har icke bedragit er på en skilling, nej, inte på ett rundstycke. Men den I här ser framför eder är Karl Viktor Anton Kling, son till klockaren i Alingsås Anton Kling och hans hustru Anna Dorotea.
I sådana frågor var han ett barn, som behövde sin sköterska, och en sådan blev för honom hans hustru Anna, en person så litet känd av en otacksam eftervärld, att man numera icke ens med säkerhet vet hennes namn.
Gamla Anna blef min bästa vän, och henne har jag näst Gud att tacka för hvarje god frukt, som mitt lif har fört med sig. Hon sådde ut det goda fröet, och Gud, den allsmäktige, lät det slå rot. Jag hade inga lekkamrater, och därför roade det mig att följa med henne och se på, när hon matade hönsen och ankorna därmed började vår vänskap. Hon älskade sina djur och vårdade dem med en moders omsorg.
Henne svarade strax den aktade tiggaren Aron: "Anna, förståndiga hustru, åt mig, hvarhelst jag må gästa, Bjuds den renande badstun, så snart den eldas för andra; Därför som drifvan hvit är min kropp, där den skyddas af kläder Anletet ensamt är svart, ty det sölas af sotiga händer, Sölas af svett och damm, och skägget växer beständigt, Därför skadar det ej att emellanåt tvätta sig endast."
Då ändtligen ryckte den stackars modern upp sig ur sin overksamma sorg och skyndade ut för att värma och ställa allt i ordning. Emellanåt öppnade hon dock förstugdörren för att spana och lyssna. Anna låg med högröda kinder och värkande hufvud och gaf ångestfullt akt på hvarje buller utifrån. Men den ena kvarten gick efter den andra och ingenting hördes af.
Men hon svarade nu, den driftiga Anna, förtrytsam: "Aldrig ser jag ett slut på din häftiga längtan till skogen. Är du en björn till sinne och håg, förståndige Petrus, Lysten beständigt på rof och önskande jakter och vildbråd?
"Ja, min gosse, ännu så länge, men när de kristna folken blifva kristna på allvar och icke bara till namnet, då få vi smida om våra kanoner till plogbillar och våra svärd till trädgårdssaxar. Då skall intet krig, intet örlig mer finnas på jorden." "Få se, om den tiden kommer, tills vi bli stora", sade lilla Anna, hon med det stora träsvärdet. Djupt inne i skogen. Med teckning.
»Jag har sagt dig, att frun inte har tid just nu, sitt vid dörren och vänta!» »Kanske jag kan få tala med Anna och Lilli, frågade Lisa efter en stunds väntan. »Häradshöfdingens barn ä' hos oss och di leker i dockskåpet», berättade nu pigan. »Sitt nu bara stilla, tills det blir tid, så kommer di väl...» Och Lisa betraktade fortfarande den stolta pigan och hennes förehafvande.
På eftermiddagen sprang Frits ut för att kasta snöboll tillsammans med sina kamrater. Under tiden skulle Anna sofva litet och modern ordnade omsorgsfullt hennes kuddar, för att hon skulle hvila bekvämt. Sedan gick hon ut i köket till sitt arbete. Anna sof länge, och först då modern kom in med kaffet, vaknade hon styrkt och upplifvad.
Plötsligt skällde Karo, och Anna for förskräckt upp, men så blef allting tyst igen. "Det var väl en kråka, som retade honom", tänkte hon och lyssnade åter. Ännu några timmar förgingo. Klockan var nu tio, men ingen hade tänkt på någon kvällsmat. Modern hade för länge sedan slutat sina förberedelser och satt bredvid Annas säng med hennes feberheta hand i sin.
Dagens Ord
Andra Tittar