Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Henne att svara beredde sig nu den förståndige Aron; Först dock tog han ur barmens förvar lerpipan med skinnskaft, Mödosamt tändande an, hvad i bottenaskan af stjälkar Sprakade än och lönte med rök den arbetande munnen, Innan han satte sig ned och började tala och sade: "Mången kunde också, om från Soini, det ödebelägna, Hit han komme, en frände till mig eller gammal bekant blott, När han mig såg, som jag visar mig nu i pärtornas skimmer, Kunde han säga: 'Se där, förståndiga Anna, är Aron!
Han väcktes ur sina tankar av ljusskenet och yttrade missnöjd: Är det du, Anna? Jag har ju sagt dig, att jag icke vill störas. Här är en doktor från Tyskland, som reser i morgon och vill tala med mästaren, svarade hustrun ödmjukt. Mäster Sigfrid reste sig i sittande ställning, räckte främlingen en kall hand och frågade på tyska varmed han kunde vara till tjänst.
Men nu, Gustav, får du sitta vid och sy i åtta dar, för att få in vad de andra supit opp i natt. Så får jag väl det då! Men tror du, att de hade roligt i alla fall? frågade skräddarn med ett sista hopp om att ha fått någon valuta för sina pengar. Nog hade de roligt, svarte Anna, men du, som inte fick något med?
"Hör du Anna, hvar är Gud, efter han kan se oss här är han inte där långt borta, uppe i himmelen?" frågade jag. "Stackars barn, har du så liten kunskap om Gud?" sade Anna. "Kom hit då, så skall gamla Anna berätta för dig om honom så mycket hon vet."
Själv kände han sig som en bruten man. Biskopen hade segrat, fadern var tillintetgjord. Brev från fröken Kerstin Fleming till hennes moder, fru Anna Gyllenbögel, född Horn. Strömsholm den 28 martis 1616. Hjärtans allra käraste fru Moder!
En mödom är een börda tung, Odräglig för den, som är ung.» Anna råder henne då att vända sig om saken till far och mor, men Phillis anmärker alldeles riktigt, att det har sig svårt för en ung flicka att yppa sitt första kärleksbehof och sin blyga låga till hvem det vara må, ty
Tiga förmådde dock icke den mångordkunniga Anna, Utan hon jämnade sängen och log och talte och sade: "Litet kostar en plikt, som aldrig fordras och kräfves; Såg du väl någonsin förr bland oss, att en herre blef tingstämd? Bringa blott själf en knippe med fisk eller fågel till fogden, Se, om han stämmer dig då!
Nej, du hörde orätt, Anna Eva. Kanske jag inte sa tusen, Gusten? Här blinkade han alldeles rysligt, så att direktören såg det. Ja, nog tyckte jag han sa tusen! höll Gusten med så gott han kunde. Skrivningen var över och direktören förklarade nu, att han ämnade för sitt bolags räkning ta upp en fältspatgruva på Rågholmen.
Men när polskan var slut och fiolerna tystnat och gigan, Ryckte den kunniga Anna sin man förtroligt i rocken, Och då hon fört till ett hörn den välförståndige Petrus, Talte hon hemlighetsfullt och hviskade honom i örat: "Ville du icke förmå Zakarias, värden på Hjerpvik, Att för sin blifvande måg och sin hjärtligt älskade dotter Hålla som far ett förmanande tal, som de dag ifrån dag sen Skulle i vördsam håg förvara och rätta sig efter.
Han hade det fridfullt, men det räckte inte länge. För en gift man räcker sådant sällan länge. Pang! En dörr slog igen med en skräll, så att huset skakade i sina grundvalar, och den döva frun, som bor mitt emot Lundboms, skakade sitt ålderstigna kranium och klagade: »Det är änna fasligt, va dom spränger där borta i den nya gatan! Man skulle skriva i tidningen om’et!»
Dagens Ord
Andra Tittar