United States or Eritrea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu kommer de, tänkte han, och som patron på stället ville han vara schangtil och ta emot dem. Därför gick han ner i stugan och klädde sig, skickade efter Rundqvist och Norman, att de skulle komma och följa honom till Rågholmen och ta emot de främmande herrarne. Om en halv timme lade ekan ut ur hamnen och Carlsson satt till rors.
Carlsson var uppe på tinnarna och han fick svindelanfall. Modernäringen blev satt i bakgrunden, och besöken på Rågholmen blevo dagliga. Han gjorde bekantskap med förvaltaren och satt på hans veranda och drack konjak med bilinervatten, under det arbetarne åsågos knacka stenar för att få ut kvartsådrorna, som utgjorde det svåraste hindret för hela bergets utskeppande på en eller ett par gånger.
Gusten ville lägga lök på laxen och riva upp i saken, men Carlsson strök över alltsammans med en gest: Asch, det var visst värt att tala om. Det var då rakt inte något att tala om. Men dagen efter var han i full verksamhet med sina tre man och stora »landjan» att hämta bräder och tegel från Rågholmen.
Han hade nu på hösten varit ute på brandsyn i åtta dagar och kom hem en tidig morgonstund, då han mottogs av gumman med den oroande underrättelsen, att det måste ha hänt något ute på Rågholmen. Där hade nämligen varit tyst i fyra dygn; inte ett skott var lossat och inga ångbåtsvisslor hade hörts. Folket hemma på ön hade varit sysselsatt med tröskning, så att ingen haft tid att besöka gruvan.
Han hade nu på hösten varit ute på brandsyn i åtta dagar och kom hem en tidig morgonstund, då han mottogs av gumman med den oroande underrättelsen, att det måste ha hänt något ute på Rågholmen. Där hade nämligen varit tyst i fyra dygn; inte ett skott var lossat och inga ångbåtsvisslor hade hörts. Folket hemma på ön hade varit sysselsatt med tröskning, så att ingen haft tid att besöka gruvan.
Kommen ut på verandan stötte han på professorn, som medförde en herre i långt svart skägg och som såg skarp ut. Direktör Diethoff vill tala till Carlsson, sade professorn och visade med en gest på sitt sällskap. Carlsson borstade av en sittplats på verandans bänk och bjöd sitta. Direktören hade inte tid att sitta, utan frågade på stående fot, om Rågholmen kunde få köpas.
Pojkarne fingo då och då en påminnelse om att ro i takt, så att man kom fram som folk. När de krökt om sista udden och sundet öppnade sig, på ena sidan begränsat av Storön och på den andra av Rågholmen, tedde sig en praktfull anblick för dem. Till ankars i sundet låg en ångbåt, prydd med flaggor och signaler, och mellan båten och land gingo små jollar med matroser i blåa och vita tröjor.
Gusten ville lägga lök på laxen och riva upp i saken, men Carlsson strök över alltsammans med en gest: Asch, det var visst värt att tala om. Det var då rakt inte något att tala om. Men dagen efter var han i full verksamhet med sina tre man och stora »landjan» att hämta bräder och tegel från Rågholmen.
Färden gjorde de raskt, sporrade av nyfikenhet och ängslan, och när de kommo i höjd av Rågholmen, förvånades de över den ödslighet, som där rådde. Där var tyst som i graven och ingen människa syntes till. De stego i land och klättrade bland stenflisen upp till gruvan.
Kommen ut på verandan stötte han på professorn, som medförde en herre i långt svart skägg och som såg skarp ut. Direktör Diethoff vill tala till Carlsson, sade professorn och visade med en gest på sitt sällskap. Carlsson borstade av en sittplats på verandans bänk och bjöd sitta. Direktören hade inte tid att sitta, utan frågade på stående fot, om Rågholmen kunde få köpas.