Han hade nu hösten varit ute brandsyn i åtta dagar och kom hem en tidig morgonstund, han mottogs av gumman med den oroande underrättelsen, att det måste ha hänt något ute Rågholmen. Där hade nämligen varit tyst i fyra dygn; inte ett skott var lossat och inga ångbåtsvisslor hade hörts. Folket hemma ön hade varit sysselsatt med tröskning, att ingen haft tid att besöka gruvan.

Folkvisan började tystna; de nya lärosätena hade ej ännu hunnit uppblomstra; de lärda hade fått sina studier och sympatier från utlandet. föddes » den första morgonstund, när solen uppgått i östern samt konstellationerna Herkules och Lyran dominerade horisonten», Stjernhjelm. Han är en typ af nordens ande, som känner sig hugstor till allt, men saknar mognad att genomföra allt.

Läsaren torde från första kapitlet av denna berättelse påminna sig en man, som en vacker morgonstund gick över torget i Aten, medan handelsvimlet där var som livligast, och som av olika personer utpekades som den rike Krysanteus, filosofen Krysanteus, Krysanteus ärkehedningen. Det är samme man, som läsaren nu ser uppträda i Delfi, störande den siste Apollonprästens ensamhet.

Han hade nu hösten varit ute brandsyn i åtta dagar och kom hem en tidig morgonstund, han mottogs av gumman med den oroande underrättelsen, att det måste ha hänt något ute Rågholmen. Där hade nämligen varit tyst i fyra dygn; inte ett skott var lossat och inga ångbåtsvisslor hade hörts. Folket hemma ön hade varit sysselsatt med tröskning, att ingen haft tid att besöka gruvan.

I långa tider ren Han från sitt trogna folk har varit borta; Nu, lik ett fruktbart år, Välsignelse till våra tjäll han bringar. Ren tvenne år förgått, Sen i sin hydda ensam blef Miljutin. Det var en morgonstund, Den gamle gått att andas vårens vindar. En rönn i blomning stod gården, under den han valt sin hvila.