Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Ja, tag oss upp på lasset, inte väga vi mycket! Han stannade och såg leende på oss. Månntro ni skulle hållas där uppe? Det göra vi nog. Nå stig opp då och försök. Vi klängde upp ett, tu, tre, och sutto sedan uppspetade i höjden, ofvanpå vedträna, nöjda och belåtna. Himmel, hvad det var roligt! Skola vi åka så här genom staden? Ja, låt oss göra det! Nej, men tror ni vi våga? frågade Anna.
Fattiga barnungen min sade modern, tog en bit af det hårda svarta brödet och räckte den åt barnet. Men den lilla rynkade på näsan och snyftade högljudt och pockande. Matmjölk, mamma, mamma lallade hon, matmjölk Anna vill ha. Modern satte sig på en af stolarne, ref upp sin vida bomullströja och lyfte barnet i famnen.
Där var Märta Gyllencrantz och Anna Ekenstjerna och Ebba Boberg ... hela raden. Liksom gymnasisterna gingo de i par eller tre i led. De två könen hade ännu ej hunnit beblanda sig med varandra. Det var säsongens första dag. Men man möttes med snabba ögonkast, som tycktes fråga: Har du blivit stiligare sen förra terminen?
Den i hela socknen aktade och afhållna fru Henriksson förtjänade sitt bröd genom linnesömnad, ty hennes lilla pension räckte ej till att försörja henne och hennes två barn. Den tolfårige Frits och hans ett par år äldre syster Anna voro snälla barn och försökte hjälpa sin mor så godt de kunde.
»En sådan liten moralpredikant ni blifvit.» Doktorn lät hennes hand falla och började se distrait ut, hon hade verkligen blifvit litet öfverspänd på sista tiden, och det klädde henne inte, tänkte han för sig själf. »Förlåt mig», sade Anna med sitt mest intagande och förskönande leende, »jag har ännu aldrig sett något riktigt ondt, därför kan jag så bra predika om det goda. Men farväl nu!
Och i jubblande fröjd slog han armarna om systern. Anna tryckte gossens lockiga hufvud mot sitt bröst. "Om du alltid är så här glad och snäll, Frits, så skall jag nog försöka vara tålig", sade hon. "Du får inte tänka på jakten; jag vill inte alls att du skall springa i snö och väta och drifva upp villebrådet åt baronen och hans gäster du kunde fördärfva dig, och hvad skulle då mor säga?"
Men när hon kom fram till sängen, fann hon Anna i lugn sömn. Vanmakten hade vikit för en välgörande slummer. Hela byn visade fru Henriksson ett varmt deltagande i hennes stora sorg. Men man klandrade baronen, som icke föranstaltat om att drifvarne fått sig ett ordentligt middagsmål efter den ansträngande jakten, innan de anträdde hemfärden i yrvädret.
Det var en gång en firad och fjäsad, vacker och rätt förmögen ung dam, som hette Anna Bodin Ständigt omsvärmades hon af friare, men kunde icke förmå sig att skänka någon af dem sitt hjärta och sin hand, ty en kvinna måste älska helt helt! för att skänka sig åt en man!
Skalden föreställes i hemlighet lyssna till tvenne flickors samtal öfver en mös pligter och giftermål. Den ena, Phillis, står midt i sin ungdoms vår, är giftassjuk och af inbillning »från rätta vägen villad». Den andra åter, Anna, är mognare till åren, mera sansad och betänksam.
Skräddarn slog benen under sig och satte sig på bänklådan; och barhuvad som han var med luggen ner i de rödsprängda ögonen, lät han huvet falla mot bröstet och grät; grät så förfärligt, om av brännvin eller sorg eller båda delarne, visste inte Anna, som kom tillstädes: Du har fått för dansa, du! sade hon. Jag ska aldrig supa mer! snyftade Gustav. Aldrig supa mer!
Dagens Ord
Andra Tittar