United States or Laos ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon bad tyst, på samma gång hon lyssnade efter hvarje ljud. Plötsligt börjar Karo tjuta, högljudda och klagande tjut, som småningom öfvergå till ett sakta gnällande. Strax därefter höras steg på gården, men intet ord talas allt är dödstyst. Stegen närma sig huset, och modern, som gripes af en förfärlig aning, springer upp för att skynda ut.
Plötsligt skällde Karo, och Anna for förskräckt upp, men så blef allting tyst igen. "Det var väl en kråka, som retade honom", tänkte hon och lyssnade åter. Ännu några timmar förgingo. Klockan var nu tio, men ingen hade tänkt på någon kvällsmat. Modern hade för länge sedan slutat sina förberedelser och satt bredvid Annas säng med hennes feberheta hand i sin.
Förra sommaren trillade lillen i bäcken, som flyter nedanför hemmet. Ingen människa såg olyckan, men Karo kom som en hvirfvelvind, högg gossen i sjömansjackan och drog honom upp på det torra så kvickt, att han inte hann att ge hals, förrän han låg i gröngräset på bäck-vallen. Då skrek gossen af alla krafter, så att mor kom och tjänarinnan kom och fick se Putte våt och eländig men utom all fara.
Karo satt ett stycke ifrån och såg på huru mor tröstade och ledde in sin gosse. När far korn hem från sitt arbete och fick veta, hvad som skett, då klappade han Karo: "Du är då en präktig och förståndig hund. Tack skall du ha, för att du räddat vårt enda barn från att drunkna! Du är en hederspojke." Putte hörde på.