Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 31 maj 2025
När morgonen kom, låg han åter ute, denna gång på vägen till staden. Han sof. Det var kallt och lugnt, ej en flägt rördes. Termometrarne inne i staden visade på 20° under fryspunkten. Men han sof, han den muntre dansören, som ännu i går tänkt att bli en god menniska! Han sof. En tung, iskall sömn. Hans hjerta klappade ännu, hans pulsar slogo och den öppna munnen andades lif.
När han kom mot slutet var han rörd sjelf öfver de vackra läror han förkunnade, så att tårarne skymde skriften på papperet. Han andades ut. Läste alla bönerna tills orgeln tog upp, då han gick ner. Der stod komministern, som tog emot honom med ett tack, men, men, det duger inte att gå från texten; aj, aj, aj, om konsistorium fick veta det. Men det var nog ingen, som märkte det, skulle vi hoppas.
Alma hade endast ett enda hopp, det att de skulle gå bort. Det gjorde de också snart, och hon andades åter lättare, sedan hon blifvit ensam med Arvi. Senare på kvällen kom John tillbaka med en droppflaska i handen. Hon måste taga in deraf, och sedan kom Mina för att hjelpa henne till sängs i rummet bredvid.
Han andades tungt och häftigt. Jag vill veta det nu strax, annars skiljas våra vägar. Hon satte ansigtet nära hans och visade sina hvita tänder. Det var hälften gråt och hälften skratt. Det grinade emot honom, detta ansigte, som nu liknade en karrikatyr af det han älskade. Bara inte i dag, du vet inte i dag hvad du säger. Vi ska' tala om det i morgon.
Gruber framförde genast sitt ärende och sitt förbud. Han svarade fogligt, att han icke skulle låta locka sig till mötet. De stodo en stund tysta bredvid varandra, gubben flåsade ännu efter vandringens mödor och även den unge andades tungt. Gubben steg in i kvarnen och ropade åt drängen att följa efter. Alldeles som vanligt fann han många ting att klandra och skrek sig hes för att överrösta dånet.
Genast vid de fem orden löste sig hans förlamning, och han andades in den friska sjöluften. Drottning Helvig stod redan i torntrappans dörr och väntade undergivet och stilla. Han steg upp från bänken framför klockorna, och hon strök ömt och lugnande över hans huvud. Hav tålamod med mig och mina syner, sade han. Satan var den enfaldigaste av änglarna, den som hade mest av människa inom sig.
Borta från parkrestaurangen spelades en vals: Donauwellen. Stellan såg sig omkring, på madernas lätta vårmolnsdimmor, på stjärnorna, som flöto i vattnet. Han kände gungningen i brons järnkonstruktion, hörde valsens toner borta från parken... Och plötsligen andades han ett djupt, djupt andetag. Det kom en underlig ro och styrka över honom.
Hon smålog ett underligt löje. »Låt dem tro det, så får jag fortare dö», hviskade hon. »Men jag har inte gjort honom något. Han dog ifrån mig! Jag hade honom en enda dag ... en enda dag! På afton andades han så här. Sen var det slut! Ack, hvad jag sörjde! Så förde jag honom själf bort och lade honom i jorden! Där skulle han få vara i fred och ro, han stackare, då jag...»
Hörde du något? viskade hon till mig. Nej, andades jag dovt tillbaka. Icke ett ljud! O Gud, jag tyckte hon skrek. Hon brukar vakna vid den här tiden, hon skall ha mat. Jaså, sade jag, och så gingo vi in och satte oss i den vackra gamla björksoffan. Eva tog sitt handarbete, det gamla kära handarbetet, som från början var avsett att bli en liten duk till en liten bricka. Det är åtta år sedan dess.
En lång, medelålders herre inträdde. Han såg ut som om han nyss uppstigit från sjukbädden; ögonen voro infallna, han andades kort och tycktes ha svårt att
Dagens Ord
Andra Tittar