Och tron hans profeter, skolen I bliva lyckosammaOch sedan han hade rådfört sig med folket, ställde han upp män som skulle sjunga till HERRENS ära och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framför den väpnade hären; de skulle sjunga: »Tacken HERREN, ty hans nåd varar evinnerligenOch just som de begynte med sången och lovet, lät HERREN ett angrepp ske bakifrån Ammons barn och Moab och folket ifrån Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna.

Tacken herrarnas HERRE, ty hans nåd varar evinnerligen; honom som allena gör stora under, ty hans nåd varar evinnerligen; honom som har gjort himmelen med förstånd, ty hans nåd varar evinnerligen; honom som har utbrett jorden över vattnen, ty hans nåd varar evinnerligen; honom som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar evinnerligen: solen till att råda över dagen, ty hans nåd varar evinnerligen, månen och stjärnorna till att råda över natten, ty hans nåd varar evinnerligen; honom som slog Egypten i dess förstfödda, ty hans nåd varar evinnerligen, och som förde Israel ut därifrån, ty hans nåd varar evinnerligen, med stark hand och uträckt arm, ty hans nåd varar evinnerligen; honom som delade Röda havet itu, ty hans nåd varar evinnerligen, och lät Israel mitt därigenom, ty hans nåd varar evinnerligen, och kringströdde Farao och hans här i Röda havet, ty hans nåd varar evinnerligen; honom som förde sitt folk genom öknen, ty hans nåd varar evinnerligen, honom som slog stora konungar, ty hans nåd varar evinnerligen, och dräpte väldiga konungar, ty hans nåd varar evinnerligen: Sihon, amoréernas konung, ty hans nåd varar evinnerligen, och Og, konungen i Basan, ty hans nåd varar evinnerligen; och som gav deras land till arvedel, ty hans nåd varar evinnerligen, till arvedel åt sin tjänare Israel, ty hans nåd varar evinnerligen; honom som tänkte oss i vår förnedring, ty hans nåd varar evinnerligen, och som ryckte oss ur våra ovänners våld, ty hans nåd varar evinnerligen; honom som giver mat åt allt levande, ty hans nåd varar evinnerligen.

DANN. Ursäkta, herre, endast faran För hennes täcken gjorde henne varm. FRANK. Varm? Kalla det ej värma, som var harm. V. FANN. Man måste tåla något af de gamla. FRANK. Rätt gärna, blott de nöjas med att samla En hop millioner stilla och i fred Och låta bli att pocka, gnata, skramla Och vända hela världen upp och ned. v. DANN. Det sista, herre, är de ungas sed.

Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer och tackoffer. Och HERREN lyssnade till landets bön, och hemsökelsen upphörde bland Israel. onungaboken Konung David var nu gammal och kommen till hög ålder; och ehuru man höljde täcken över honom, kunde han dock icke hålla sig varm.

förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt. Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning, för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja! Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen. Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

Tig, unge, jag kom af mig, glömde rakt Att visa, hur jag har mitt sinne spakt. FRU BINGEN. Ack, goda herr von Dann, kanske att rutan Gör solen mindre skarp. v. DANN. Hur menar ni? FRU BINGEN. Jag menar, om jag ger, hvad de begära? v. DANN. Hvad? Täcken? FRU BINGEN. Ja, det måste väl bli. v. DANN. Det fägnar mig, det gör ni rätt uti.

DANN. Var kort, min fru, kort ni kan! FRU BINGEN. Visst kan det smärta en, visst kan det svida Uti ens hjärta, att en okänd man v. DANN. Tyst, gnäll ej ! Er röst är svår att lida. Säg lugnt, hvad saken gäller. FRU BINGEN. , minsann! Jo, målarn, han grasserar efter täcken. v. DANN. , är det därifrån den kommer, skräcken? Gif honom dem, slippen I hvarann.

Tacken HERREN harpa, lovsjungen honom till tiosträngad psaltare. Sjungen honom en ny sång, spelen skönt med jubelklang. Ty HERRENS ord är rätt, och allt vad han gör är gjort i trofasthet. Han älskar rättfärdighet och rätt; jorden är full av HERRENS nåd. Himmelen är gjord genom HERRENS ord och all dess här genom hans muns anda.

Många vackra radband och kors skall jag ha med mig åt dig, när jag kommer tillbaka, sade han och kysste henne till avsked. Sedan gick han ned till släden, som redan väntade framför trappan. Den var blå, och överst tjället satt en guldbelagd sol med storleende människoansikte. De tre hästarna voro översållade med bjällror, och han bäddades in mellan täcken och fällar.

Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap. Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, att vi prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, HallelujaFemte boken Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.