Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juni 2025
Han slöt. Den mäktige Potemkin tog Med oförändradt lugn till ordet åter: "Vår milda kejsarinna, själf en moder, Har ömmat för er ädla moders smärta, Har velat skona henne för den blygd Att som sin dotter hälsa en slafvinna; Dess höga vishet insett, att ett rike Af Rysslands vidd behöfver sammanhållas Af fasta band, att hvar atom, som störs, Ger fart till rubbning i det stora hela; Hon tolkar nu sin vilja genom mig: Furst Voldmar Paulovitsch, er tjänst behöfs I Tomsk, behöfs där ögonblickligt nu; Er egendom förvaltas under tiden Med kejsarinnans bifall af er mor.
Den möter honom ur Jesu öga, ty det heter, att Jesus vände sig om och såg på honom. Det blir genast morgongryning i Petri själ och där faller kostelig morgondagg, ångrens tårar. Han går ut och gråter öfver sig själf och öfver sin synd. Förtrollningen brytes, mörkrets furste mister sitt grepp, Petrus är åter fri. Vägen ut ur mörker, synd och vanmakt för oss alla är alltid densamma.
Men jag känner en våldsam längtan, en riktigt intensiv, sugande trånad att ge . Det är en brännande förnimmelse liksom af skuld en skuld som skulle afplanas derigenom att jag om också blott för ett ögonblick eller par göte glans öfver ditt lif, komme ditt bleka, sjuka blod att rinna friskt i ådrorna, lärde dig att känna riktigt lefvande och varmt vingslagen af tillvarons stora, mäktiga, bländande härlighet som jag själf intet vet af.
Är du icke en visa i församlingen? Beklaga icke alla mig? Elsa hade ryggat ett steg tillbaka och fört handen till hjärtat. Det blef rödt för hennes ögon, och tankarna jagade förbi i svindlande hast. Där stod den mannen och anklagade henne att ha ödelagt hans lif. Den mannen, som hon gifvit sin ungdom gifvit allt af sig själf som en gång var värdt att äga.
Det var tyst en stund inne i cellen. I korridoren gick man af och an, direktörns röst hördes genomträngande och gäll öfverallt, han utdelade ordres och gjorde frågor svaren väntade han sällan på. »Lena», assessorn darrade på rösten och talade nästan för sig själf, »Lena, jag tror du är oskyldig men, det duger icke ändå, hvad skall jag göra med dig, jag vet det min själ inte!
»Mycket gärna, herr general.» Och återgäldande generalens kommando vid hans inträde, befallde ingeniören den gamle krigaren: »Sitt!» »Hvad behagas?» »Sitt, sitt för fan!» »Hvad, hvad tusan nu då,» framstötte generalen och sjönk ned i en stol. »Ni är nu inne i mitt rike, herr general. Jag är kungen och det är jag, som befaller. Det var ju ni själf, som bad mig att öppna porten.»
Jag såg, hvad själf du skådar, om ditt öga höjs Mot fästet opp, på jorden sänks, kring hafvet far, Mot dagen blickar, följer nattens tysta gång, Betraktar stjärnan, tänd för sekler, eller dväljs Vid markens späda blomma, som med kvällen dör; En stadgad ordning öfverallt, en lag jag såg, Orubblig, helig, stor i litet som i stort.
Han ville hellre gå de tre och en half milen än bestå sig onödiga utgifter, och om Malena hade blifvit i ordning, ville han hellre bära henne själf än låta den gamle snusige brefbäraren gå och kånka på henne. Och det hade man roligt åt där i gården flera dagar. En tid efteråt lyckades det mig att få se »Australia»-mannens mästerverk.
Fredrika Tengström var dotter till ärkebiskopens bror, kamrer Tengström, hvars änka sedan mannens död haft sitt stöd hos ärkebiskopen och efter branden bodde i Pargas på malmen invid kyrkan. Utan yttre företräden och bortkommen i sällskapslifvet, fann sig Fredrika Tengström själf "ful, otymplig och oduglig till allt", drog sig inom sig själf och sökte en ersättning i fantasins värld.
Hjärtandes, om han är sjuk kanske och måste vara i kajutan. Annars går han i sin blåa rock med stora mässingsknappar och i röd filtmössa och med sin gamla pipsnugga i munnen tvy! Jag snusar själf och tål inte de där röktrutarna. God afton, gamla rådman, god afton, stackars barn, är du här också och väntar din gubbe? Gud tröste dig, hvar han må hamnat!
Dagens Ord
Andra Tittar