Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juni 2025
Redan var skocken till största delen inpackad i en lada och bevakad där; namn, för hvilka nejden i åratal bäfvat, hade man här sett spaka och handterliga som får; men en fanns kvar, som äfven nu i sin fyrbenta och fromma förklädning hotade att försvara sitt forna rykte; det var anföraren själf, den förfärlige Svarta Gustaf.
Hvart skulle det väl leda, om uppfyllandet af en sådan önskan vore tänkbart, hvart, om icke till att upphäfva allt? Nej, låt er ande fatta sig själf i mod och förtröstan, och den skall äga krafter att kufva det fientliga i afståndet och dock låta den rika härligheten, som bildar detta afstånd, vara kvar till er hugnad och glädje.
De släppte henne ej från sig, utan när de kommo som bettlande, köksvägen in, hade de den lilla hvitklädda väl vårdade ungen med i flocken. När Forstmobarnen drogo i väg igen från jägmästargården voro de endast fem i sällskap. Brita-Kajsa hade fått stanna hos den lilla systern. Och så voro småstintorna åter tillsammans. Det var jägmästaren själf som så velat ha det.
Gärna han lagt sig i ro, då han dagen igenom arbetat, Vadat i skogarnas snö och släpat stockar till herrgåln, Hade ej herr kommissarien själf bedt alla af gårdens Underlydande män den följande morgonen tidigt Samlas hos honom för älgarnes skull, som man skådat i nejden. Nu, i bekymmer att rusta sig ut till den stundande jakten, Måste han, trött som han var, fördrifva den älskade sömnen.
Han bad mig berätta något, som kunde slå bort hans egna tankar. Hur skulle jag kunnat sätta mig till att berätta just då! Sammansnörd som min strupe var af ångest. Men han började berätta själf. Om sina gamla kärlekshistorier, för att slippa tänka på det andra, som han likväl förgäfves sökte undfly.
Och på det viset bar det så till att ut på kvällskvisten, när sommarsolen redan hade sjunkit och trötta utdansade ben börjat bli tunga, kom Emil in i löfsalen och fann lilla Selma sittande där alldeles ensam. Röd och flämtande efter dansen det riktigt ångade af henne. Han trugade i henne ett glas saft och tog själf ett glas punsch. Och så sutto de där.
Han själf ej drömde om sin framtid än, Och ingen anade hans kall med åren. Hans värld var trång; dock storhet fanns i den, Och skönhet väcktes äfven där af våren. Och obekant och sluten i sig själf, Men med en jättelik natur förtrogen, Han lärde kraftens språk af bygdens älf Och saknadens af bäckarna och skogen.
Efter att få ett öfverordnadt förhållande jag menar icke afgjordt ett kärleksförhållande, jag menar blott, att jag ville ha en människa, som stod mig närmare än alla andra, just när det gällde att tala sanning. Honom ensam skulle jag säga allt om mig själf, och hvad jag än sade, om mig eller andra, skulle jag veta, att det stannade mellan honom och mig.
Men hennes kärleksgärning hade äfven en profetisk innebörd. Jesus säger själf: "hon har smort mig till min begrafning", hon har på förhand balsamerat mig. Det störande uppträde, som uppstår på grund af Marias frikostighet, utgår enligt Johannes berättelse från Judas.
Jag tror aldrig, att jag råkat en människa så lik Narkissos som ni! sade hon plötsligt i det hon stannade midt på vägen. Hvad menar ni, lilla slarfva? frågade han, till hälften förbluffad, till hälften road. Det heter för resten Narcissus! Nej, förlåt! Han var ju från Beotien, där de råaste och dummaste grekerna bodde. Det var han, som var så kär i sig själf och som alltid låg och speglade sig.
Dagens Ord
Andra Tittar