Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 maj 2025
Alma skrattade och tog sitt handarbete. De blefvo ensamma på verandan, ty John och Lagander gingo ned till löfsalen. "Låt mig hålla härfvan åt er," bad Nymark, då Alma lindade den kring sin arm för att börja nysta. Han drog fram en liten tältstol och satte sig framför Alma, så nära, att han nästan rörde vid hennes klädning.
Arvi bad fadren följa honom ned till stranden för att se på hans båtar. Han hade gjort två nya, och fyra hade han förut, således egde han nu inte mindre än sex inalles. John gick och förde Lyyli med sig. Också Ella följde med dem, men Alma stannade kvar i löfsalen. Hon kände sig djupt sårad.
John och Leistén fortsatte sin i löfsalen började dispyt, men Nymark och Alma sutto vid bordsändan och talade om annat. "Ni kvinnor äro alls inte politiska," sade Nymark. "Borde vi då vara det?" frågade Alma. "Naturligtvis. För er egen skull, ser ni. Den, som inte förstår bevaka sin fördel, blir ovilkorligen den förlorande parten."
Hur skall mitt hjärta blifva lugnt? Till hvem skall jag mig vända?» Den versen kunde han utantill: den hade sjungits, när han stod på kyrkogolfvet i världen samman med henne Helena. Och när den stackars tösen förgäfves suttit i löfsalen, tills morgonrodnaden började rinna opp i öster, gick hon också in och lade sig. Och läste samma vers hon kom ihåg den alltifrån den dagen, då hon läste sig fram.
"Men gå längre bort, dit bakom kakelugnen, så skall jag försöka, om inte hon då..." "Vi skola lemna det till en annan gång; nog hinna vi ju sedan. Om vi nu skulle få toddy ned i löfsalen. Der är främmande." "Jag vet. Vi ha redan bestyrt om kvällsvarden. Ni får stekta kycklingar." "Bra. Kom du också och håll oss sällskap. Det är ju varmt och vackert väder nu i kväll." "Bara jag inte stör er?"
Och när då John råkade komma, just medan hon satt i dessa tankar, kunde hon ej ens med bästa vilja i verlden visa sig glad och vänlig. Nu kände hon sig åter beklämd och ängslig. Hon hade bedt John komma och dricka kaffe ute i löfsalen. Det var i dag vackert och varmt; kanske var det sista gången de kunde sitta trefligt tillsammans ute.
Och på det viset bar det så till att ut på kvällskvisten, när sommarsolen redan hade sjunkit och trötta utdansade ben börjat bli tunga, kom Emil in i löfsalen och fann lilla Selma sittande där alldeles ensam. Röd och flämtande efter dansen det riktigt ångade af henne. Han trugade i henne ett glas saft och tog själf ett glas punsch. Och så sutto de där.
Dagens Ord
Andra Tittar