United States or Mauritius ? Vote for the TOP Country of the Week !
När folket hörde sin unge konung tala, gick en fläkt av hans ungdomliga mod även genom länge av åren kylda hjärtan; även den grånade krigaren kände sitt blod värmas, han kände segrar i luften han drömde än en gång om sin ungdomsdröm. Efter mer än tvåhundrasextio år igenkänner man icke mera den plats, där en gång fäderneslandets hjärta klappat av så mycket mod och så hugstora känslor.
Hvad orsaken var till Lucidors vägran att emottaga skålen, om det rörde en kärleks- eller penningeaffär eller något annat, vet man icke, och rätten har betecknande nog för tidsanden aldrig sökt taga reda derpå, men att det var något hemligt groll dem emellan, är af följande tydligt. »Det du vill säga mig, har jag längesedan sett», utbrast krigaren, »har du något emot mig, så kom ut på gatan; der är plats». Och han gick till förstugan, förgäfves qvarhållen af häradshöfdingen.
Nu syntes han vakna till fullt medvetande, och som en skugga skymtade hans unga maka undan. Men krigaren vill ej längre sofva, höfdingen vill ej längre hvila; upp stiger han häftigt, fastän hans steg ännu äro osäkra. Wainahée följer på afstånd hans spår. Snart finner han några af sina spridda krigare, deras mod vaknar åter, då de återfinna sin höfding.
Vad som då föreföll mellan de båda männen, veta vi ej; patronen tillfrisknade åter, men från den stunden blev förhållandet mellan den gamle krigaren och hans forne vedersakare såsom mellan en öm fader och en ångerfull son, och detta förhållande fortfor, till dess gamle Brant, mätt av år och jordisk glädje och längtande efter högre, fullkomligare fröjder, tillslöt sina ögon i kretsen av sina barn.
Krigaren besinnade sig något och genmälde därpå betänksamt: Hör nu, pater Padilla, jag skall säga eder ett ord med all skyldig respekt, och ni kan gärna säga det åt konungen, om ni vill, efter ni är hans biktfar. Det finns folk som hava flera gudar och flera konungar med, men Ivar Bertilsson vet icke av mer än en Gud, en kung och ett fädernesland.
Tankfull och tigande följde Göran sin vän till stugan, men de stannade på dess tröskel och drogo sig åter hastigt tillbaka, ty vid en blick in i det tomma rummet hade de varseblivit den gamle krigaren, stående orörlig med pannan tryckt mot fönsterposten och händerna sammanknäppta över bröstet.
Hans skick, hans dräkt, hans läppars trots, hans blickars brand Och svärdet stålblankt i hans manligt knutna hand, Allt ger en bild af krigaren och hjälten. Han står allena, ingen har han när, Minutligt blott man komma ser och vandra En ung soldat, som bud till honom bär; Men framför honom och bakom står här mot här, Med blod och dödar hotande hvarandra.
Din härskarrätt på Salamis erkänner han Och ingår villigt det förbund, du föreslår. Gladt var att höra dessa ord af honom själf Liksom att skåda honom, drotten, krigaren, Den mångberömden hämnaren af Hellas skymf. LEIOKRITOS. Han tog dig mot gästvänligt efter fädrens sed? ADAMASTOR. Så var vårt möte.
TEKMESSA. Hör opp! Vår fiende du varit, är det än, Dock sönderslita dina ord mitt innersta. LEIOKRITOS. Hvad kallar du mig fiende? På jorden blott Bor fiendskap; jag tillhör icke jorden mer. Min värld är lugn, är Hades, där Leontes bor. DE FÖRRE. EN KRIGARE, framstörtande. KRIGAREN. Jag ilat hit, i spåren följd af fienden. Upp, konung, om ditt välde du försvara vill, Det hotas. LEIOKRITOS. Hotas?
Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.