Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 oktober 2025
Men han hade aldrig föreställt sig att ceremonien skulle taga sig sådana former, som den visade sig göra. Han hade tänkt sig, att Rose skulle gå in på kondis och inköpa bakelserna, varefter de skulle förtära dem ute på gatan. Detta var emellertid något, som ej tilltalade Rose: Inte ska vi stå ute och äta som tiggarungar. Tänk om pappa och mamma skulle se mig. De skulle bli onda.
Rose promenerade före honom in i det inre rummet, där det fanns röda plyschmöbler och palmer och ett piano. Stellan var blodröd i ansiktet, när han i hälarna på Rose trädde in i detta rum. Han vågade inte se sig omkring.
I samma ögonblick han såg dem, visste han, att de legat där länge och att hans spanande öga ofta flugit över dem. Men han hade ej fäst sig vid dem. De hade aldrig kittlat hans besittningsbegär. Men nu stirrade han på dem. Och medan han stod så, med blicken hängande fast vid dem, sprang en fullfärdig tanke ur hans hjärna: Han ville ge Rose frimärken...
Ja, då går vi. De reste sig upp och kommo ut i rummet med bakelsedisken. Stellan gick direkt mot dörren, medan Rose betalade. Men ute på gatan, genom fönstret, såg han, att hon betalade med portmonnä . När hon kom ut frågade han: Va va dä för ena där inne? Några gamla käringar. Varför frågar du det? För ingenting. Jo, de gör du visst. Du skäms för å gå i sällskap med mig. Ja vet de nog.
Och så spelade hon igen, precis som om hon hört Stellans stumma viskning. Han blygdes över sig själv, över att han gått och tänkt på Rose så som han gjort: för hennes brösts skull. Nu beundrade han henne. Han kände sig med ens så liten i jämförelse med henne. Hon hade visserligen ingen världsåskådning som han.
Han såg åter på porträtten, på sin mors läppar. Jo, snarare det, snarare som Rose Det strömmade varmt genom honom, en värme, han ej kunde förklara. Och så gick han till Kerstin. Hon var i alla fall till sist den, han kunde tala med om allt, därför att han ej skämdes för henne. Berätta mig någonting om mamma? Och Kerstin berättade. Hon talade om, vilken snäll och rättrådig kvinna salig frun varit.
Vet direktören vad den andra klänningen kostade, som jag hade i Cocotte? Nej! Men den var charmant! En hel månads lön! Hm! Vad levde mamsell på den månaden? Hm! På besparingar. Fortsätt då med besparingar, så behöva vi inte bli skrubbade av kammarrätten! Förlåt, men jag har inte tid längre! Ett enda ord! Jag har inte tid! Regissören får komma in! Ett enda ord: mamsell Rose har gått och sagt ...
Om du behandlar mina döttrar illa eller tager andra hustrur jämte mina döttrar, så vet, att om ock ingen människa är tillstädes, så är dock Gud vittne mellan mig och dig.» Och Laban sade ytterligare till Jakob: »Se, detta röse och stoden som jag har rest mellan mig och dig detta röse vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig förbi detta röse, och att icke heller du skall draga till mig förbi detta röse och denna stod, med ont uppsåt.
Ännu visste han inte, vad han skulle tänka eller hur han skulle känna i fråga om allt det, som passerat. Han hade emellertid en förnimmelse av att händelserna under denna kväll varit honom övermäktiga och att de skulle fortfarande bli det. Han var varken sorgsen eller glad. Han endast väntade, att någonting skulle hända, någonting, över vilket det var Rose och inte han, som bestämde.
Och under allt detta visste hon inte, att det var henne själv han menade. En gång försade han sig, då han talade om sin älskades hår. Men Rose är ju mörk. Ja visst När han efter en sådan kväll kom ned på sitt rum skrev han så ordagrant han kunde ned allt, vad han sagt och sände det till Rose. Och när han stoppade brevet i lådan log han, ett bittert ljuvt leende. Vilket ironiskt öde!
Dagens Ord
Andra Tittar