Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 oktober 2025
Det föreföll honom barnsligt och simpelt efter de estetiska njutningar, han den sista tiden upplevat. Dessutom: Greta var ej där. Hon var förlovad och kände sig för resten för gammal. Under en av pauserna kom Rose fram till Stellan: Du dansar så sällan med mig? Jag dansar knappast alls. Varför inte det? Det roar mig inte.
Men för bekämpandet av alla dessa stridiga känslor fanns intet medel. Ödet hade smitt dem samman. Ödet måste ha sin gång. Saken var den, att Men det är en lång historia. Redan efter en fjorton dagar sade Rose under en lektion till honom: Pappa säger, att du blir rik en gång, när din morfar dör. Något sådant hade Stellan aldrig förr hört. Men han kände det med ens, som om han blivit mycket större.
Hon står ute i tamburn å väntar. Hon vill tala mä'n. Pallra sig ut bara. Stellan gick långsamt till tamburen och stack ut huvudet. Det var Rose. Det var redan skumt där ute. Han kunde knappast urskilja hennes ansikte. God da, Stellan, sade hon med en röst, som lät underligt mjuk. Han var blodröd i ansiktet. God da, svarade han kort. Får ja tala me dig, Stellan?
Skulle hon ha tagit honom upp i sitt knä, då han var liten, och smekt honom som gamla Kerstin gjort? Han såg på fotografierna, på det unga ansiktet, de stora ögonen, munnen, som log. Nej, det skulle inte ha känts, som när farmor närmade sitt gamla rynkiga ansikte mot honom eller som när Kerstin klappade hans kind med sina hårda, valkiga, blåådriga händer. Kanske som när Rose ? Eller hur?
Hans hjärta klappade snabbare, när han tänkte på vad Rose skulle säga, när han lämnade kuvertet. Hur skulle hon bära sig åt? Skulle hon tacka? Han visste inte vad hon skulle göra. Men hans hjärta klappade hårt av spänning. Det blev emellertid inte som han tänkt. Han kunde inte förmå sig att lämna henne kuvertet. Han hade det i fickan. Han kände på det.
Det var medelålders män, grova men magra och utarmade. De hade fylkat sig kring Raggen, bildade ett svart röse i diket vid grindstolpen. Valborg räckte tennmuggarna, fatet och stopet till Raggen, som tackade hövligt. Jungfrun är beskedlig, sade han, tackar ödmjukast. De andra stirrade oavvänt på henne, muttrade ett tack eller ett signe.
Han satt och såg förstulet på dessa nakna kvinnokroppar och det slog honom med ens att alla kvinnor, inte bara Rose, voro nakna under kläderna. Han hade aldrig tänkt på det förr, åtminstone inte på detta slående estetiska sätt. Rose, Kalle Möllers syster, hans mor och fru Davidson, nej, inte fru Davidson, men de andra tre de voro nakna under kläderna, sköna som statyen och kvinnan vid stranden.
Han var redan nu tillräckligt mycket nationalekonom för att känna skillnaden mellan de båda handlingarna. I ena fallet beredde han sig själv en njutning. I det andra Ja, det var frågan. Vad väntade han sig av Rose? Ingenting, så vitt han visste. Han ville helt enkelt ge henne frimärkena. Det var allt.
Stellan hade ingenting sett. Han lade, med försiktighet och på måfå, sin arm kring Roses liv. Då hände något, han aldrig anat skulle kunna inträffa. Rose sade: Kom närmare! Och så fick hon tag i hans högra arm och lade den kring sin midja. Stellan blev alldeles förvirrad och höll sin arm så lätt kring hennes liv att den började värka.
Han hade själv gjort något liknande, då han gett Rose frimärkena... Vad han varit lycklig då! Han hade gett henne frimärken. Och så hade de kyssts. Och hon hade spelat piano på konditoriet. Varför hade han inte tyckt bättre om att kyssas? Han ångrade det nu. Och varför hade han skämts, när hon spelat piano på kondis. De skulle ha kyssts, kyssts, kyssts, till dess han en dag sköt sig...
Dagens Ord
Andra Tittar