United States or Jersey ? Vote for the TOP Country of the Week !


Käringar hade skott dem; gingo de icke som kattor hal is! Och vad sadlar och remtyg angick... , nu kan det vara nog, avbröt honom en skäggig veteran, som ledsnat vid detta prat. Vad har han ridit för kameler i sina dagar, efter han icke bättre förstår sig våra finska stridskampar?

Hon hade en spetsnäsduk i ena handen, i den andra ett krucifix. En mängd folk sprang in gården efter »den hvita guds moder». Arbetare, käringar, pigor och barn. Det var ett bullersamt sällskap, de talade med hvarandra, korsade sig, jemrade sig och beskrefvo för kusken eller diakonen, som satt bredvid honom, sina lidandens historier.

Nu var han strax inne det kära kapitlet, sitt martyrium i denna värld av griniga skogsbönder och deras skvalleraktiga käringar. Han talade fort och ivrigt med de matta stora ögonen vända mot David, med våldsamma gester och nervösa hostningar. Historierna rann ut ur hans smutsiga mun som en ström, och små stänk av illaluktande spott träffade David i ansiktet.

Ja, går vi. De reste sig upp och kommo ut i rummet med bakelsedisken. Stellan gick direkt mot dörren, medan Rose betalade. Men ute gatan, genom fönstret, såg han, att hon betalade med portmonnä . När hon kom ut frågade han: Va va för ena där inne? Några gamla käringar. Varför frågar du det? För ingenting. Jo, de gör du visst. Du skäms för å i sällskap med mig. Ja vet de nog.

Den som ska in i vår släkt, han ska inte låta leda sig utan handla som han själf vill. Nu blef Kristoffer alldeles vild. Han skulle visa, att han inte krusade gamla käringar. Och nu var det bara en sak han ville: »Fiffen» och Evangelina skulle just i dag genast fläcken resa till prästen och ta ut lysning. Du får förlåta honom och vedergälla ondt med godt! sa »Fiffen» till Evangelina.

Schwab reste sig, drog in sina fötter och tog duken från Adas bur. En sån vacker goja! sade en av damerna. Min syster Adolfin har också en vacker goja. Ack ja, sade en annan av damerna, vad det är roligt med djur! Ada såg sig omkring med sina runda stela ögon, öppnade hon näbben och skrek med hög befallande röst: Alla käringar opp däck! Alla käringar opp däck!! Det hjälpte.

Sebastians i nattrock klädda messingsbeläte, käringar med qvastar längre än de sjelfva, och som sopade gatan, att all orenlighet stannade qvar, allt såg han med yrvakna, missnöjda ögon, utan att rätt veta hvart han skulle eller hvad han ville. Den eleganta staden roade honom icke.