Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 september 2025
Detta gaf henne något mera mod, men nu var hon rädd att göra sig löjlig i Katrinas ögon. Om hon blott kunde fly! Och komma bort, långt hem till »Friden». Men olyckan gjorde att fru Lamströms lustiga lynne inspirerade henne, så att hon icke mer gick utan sprang nedför trapporna. På långt håll igenkände hon Schana och gaf till ett gapskratt.
Den svarta masken hade fallit. Är du rädd? frågade körsvennen. Han satte ned gossen på marken, lade sin hand på huven. Basilius, sade han, håller du av någon så att du för hans skull kunde ligga fyra långa timmar i svarta kistan? Han grep med båda händer i huvens handtag, lyfte den försiktigt rakt upp, lyfte den högre, höll den över sitt huvud, kastade den handlöst bakom sig.
När han gick uppför trapporna till lektionen kände han sig förödmjukad, rädd som en skolgosse för sin läxa, och han tänkte mången gång kasta av den besvärliga och som han stundom tyckte falska rollen och vända om, men han höll ut; hela hans ställning i livet var ju så falsk! Och han höll ut! Den stora dagen var inne. Aldrig hade man sett så mycket adelsmän samlade på Riddarhuset.
Liksom en rädd sjöman, som med knapp besinning styrt sin båt i stormen, vid anblicken af en ovanligt hög våg förlorar all sans och släpper rodret, så domnade nu herr Gyllendegs förnuft helt och hållet och lämnade sitt stolta linjeskepp, den vördige bagaren, redlös åt vind och våg. "Goda människor", sade han i en ödmjuk och bönfallande ton, "hjälpen mig, att jag ej brinner upp lefvande.
Gick det an att vara rädd eller orolig här längre? Och innan han visste ordet av, slöt sig ögonen och han föll i en tung, trygg sömn, nästan lutad mot den närmaste furans väldiga, grovbarkade stam. Skogen hade alltid lugnat honom och gjort honom som en gammal kärleksfull mor, och han sov nästan tills solen gick ner.
Och jag kom till en god familj. Man annonserade att man funnit mig och min vän målaren kom för att hämta mig. Jag blev både rädd och glad då jag såg honom. Den lilla flickan grät då jag skulle gå. Och så slutade det med att målaren sålde mig för 50 kr. Han var en fattig man, och då han klappade mig till avsked, kände jag att han sörjde över vad som hänt. Men han glömde mig.
Ibland tycker jag synd om honom. Han får inte ro, varken natt eller dag Tänk om tänk om fru Marie drog henne intill sig. Jag är rädd ibland. Tänk om om han inte mår bra Louise skrattade till. Jo, nog är han klok. På sitt sätt Ja men, barn kan du inte flytta ned till oss? För en tid? Å, följ mig nu genast, innan han kommer tillbaka Nej. Louise ville icke.
Men så föreslog prinsen, att de skulle spatsera utåt parken, och allt längre gingo de, och fröken Melicerta var så glad, och tänkte: "se så, mig vill han visst ha, efter han går så långt". Litet rädd såg hon visst på de tjocka molnen, som skockade sig, men hon tänkte: "lappri på hvita similéklädningen och blå blommorna, nog får jag bättre när jag blir prinsessa".
Flickan, som redan var litet drucken, stirrade förskräckt på honom. Då såg han på henne med en sådan blick att hon blev rädd, hon tog sedeln, stack den åt honom och sade fräckt: Är du en sån där som vill slåss eller en sån där greve så gå din väg! Jag är en anständig människa jag vill inte hör du gå din väg vad menar du är du en greve?
Och framåt gick det, framåt, men vinden tycktes kantra om, ty nu lågo sjöarne på halv sida mot; och den kantrade undan för undan. Nu blev han rädd!
Dagens Ord
Andra Tittar