Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 juni 2025
Ibland ser hon förstulet på sin man, som med nedslagna ögon och rynkade ögonbryn går omkring i sina bruna stöflar, sin hemväfda, mörkgröna jacka och filthatten nedtryckt i pannan, allvarlig och flegmatisk, trög och tung. Slutligen kunde den unga qvinnan ej tiga längre. Man, hvart res' du? frågade hon. Till staden, hustru. När är du hemma tillbaka? Före natten eller efter...
Ty jordelivet är ett fängelse, var vi än bo och befinna oss. Nu börjar han predika, sade Sörman och torkade svetten ur pannan. Hagelin fortsatte: Men att använda en massa penningar, som är vårt förnämsta maktmedel, att använda dem för att flytta en skara människor från ett fängelse till ett annat, det är opraktiskt. Och det! Det är synd. Han drack. Se! Detta är ett enskilt fall.
Och Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben, som den vilade på, och hade flyttat sig till tempelhusets tröskel, och ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivtyget vid sin länd; HERREN sade till honom: »Gå igenom Jerusalems stad, och teckna med ett tecken på pannan de män som sucka och jämra sig över alla styggelser som bedrivas därinne.» Och till de andra hörde jag honom säga: »Dragen fram i staden efter honom och slån ned folket; visen ingen skonsamhet och haven ingen misskund.
När detta var överstökat, återvände Lundstedt strålande till sin beskyddare, som tog honom i famn, strök håret undan pannan för att se huru hög denna var, lade upp hans händer på bordskivan för att mönstra om de räckte till oktaverna, och slutligen synade professorn hans stövlar, begärande »vacker fot» för att se om de räckte till pedalerna, och Lundstedt befanns ha »stora sköna fötter», vilka lovade gott för blivande fugor.
Och så sprang han ner till stugan; blev borta en bra stund och kom igen. Nu såg han brydd ut och tycktes ha svårt att komma fram med sin anhållan. Säg själv, direktören, vad han vill ge, klämde han slutligen fram. Nej, det ville inte direktören. Nå, om jag säger fem, så tycker herrn väl inte det är för mycket, fick Carlsson fram med andan i halsen och svetten i pannan.
Han tog med ens i och började springa, som om han dragit tomma kälken. Anna-Lisa slet halsduken från ansiktet så häftigt att pannan stretade upp med håret, och hon fick kinesögon. Hon lyfte fötterna lätt, som om hon redan fått på dem sina kungliga lastiker. Men Maglena, hon kröp in i schalen med hela ansiktet. Hon var blyg och rädd för främmande folk helst så'na ute i bygden.
Fru Mäienen sprang fram och tackade sin dotter, de gröna negligébanden fladdrade om henne, hennes ögon lyste af stolthet och förtjusning. Fina sjelf torkade svetten från pannan, snöt sig och förklarade anspråkslöst, att »det här var nu ingenting, herrskapet skulle bara höra min solokonsert».
De visade honom, att det fanns ett märke i pannan efter ett hammarslag, men varken något hål efter spjut eller pil, och de prisade Inge som den störste jägaren i Norden. När de hade dragit av huden, togo de den över en stång och följde med Sven för att visa honom till det bästa loftet.
Och der låg hennes lilla älskade barn och famlade med händerna, hennes eget lilla barn, en halftimme gammalt, rosigt och med små yrvakna, klara ögon blickande omkring. Annikka tog barnet, kysste den lilla öppna munnen, den röda pannan, kysste hela den lilla varelsen, som nyss i skogskällan fått det första ljumma sommarbadet och som nu skrek ut sitt första späda skri i morgonluften.
Mot det finns intet lagord. Valdemar grep sig om pannan och gick häftigt fram och åter genom rummet. Ibland stannade han vid båren, ibland framför ett av de brinnande vaxljusen, och rösten blev vild och oigenkännelig. Det är då därför hon har spunnit in mig i så mycken fridsam vänskap utan glöd! På allt blir jag bedragen, på lycka, på makt... och det under smekningar. Det är mitt folkungaarv.
Dagens Ord
Andra Tittar